Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 2

— Bland de personer, hos hvilka fönster blefvo inslagna under lördagsaftonens tumult, var äfven herr erkebiskopen. Detta föranledde presteståndets vice talman, herr biskop Hedrån, att i ståndets plenum sistlidne gårdag uppträda med ett litet. tal, hvari han å egna och sina medbröders vägnar betygade att Presteståndet uppriktigt deltagit uti de oroligheter... (den vördnadsvärde gamle talaren rättade strax denna miss-sägning)... den oro och bekymmer, som särskildt drabbat herr erkebiskopen. Han uttryckte ståndets glädje öfver att se herr erkebiskopen frisk och välbebållen samt önskade och hoppades att hans helsaj frid och öfriga förhållanden ej vidara skulle lida någon störande inverkan. Herr erkebiskopen förklarade sin tacksamhet för det deltagande han så väl af ståndet som afmångfaldiga andra vänner fått röna. Det hade varit lika rysligt som oförmodadt, att under nattens hvila blifva så hemsökt, som herr erkebiskopen varit det vid det ifrågavarande tillfället; han hade noga ransakat sitt förbållande, och visste sig hvarken genom ord eller gerning bafva förtjent något sådant. Han hade hoppats att denna riksdag skulle ostördt få fullborda sin sköna, försonande bestämmelse. De förän