Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 1

Ae 9 MOSA SOMNAR vn med döfva känslan af sitt elände. Undervisning och skolor äro på det högsta vårdslösade; Ihopen är strängt katolsk och presterskapets inIflytande onskränkt; vantro, okunnighet och konstgjord slöhet synas hafva förenat sig för fa i ett slags djuriskt tillstånd nedsänka idetta folk, hvilket annars icke i sig sjelf sakJoar ganska utmärkta själsanlag. Till usethetens Tfulländning hvimlar landet af judar, hvilka samtligen äro krögare och ultbrga bränvin åt de larma arbetarne, samt skrifva det på krita, sju Iför tu, som man säger, så långe staciaren ännu Ihar någon skörd på sitt lilla potatisland, ett får deller ett svin, en säng eller en vagga, att taga Ji beslag när krediten tryter. I Juden fler och pressar sina offer så länge som de ännu hafva en skjorta i behåll, och räcker dem i utbyte den öfverallt annat älskade afgrundsirycken. Och om än förhållande: härmed har på den sednaste tiden rönt en väsendtlig förändring, så var det ingen egentlig Öörbittring. Genom presterskapets och de stora godsherrarnes försorg stiftades nämligen i öfra Schlesiea för ett par år sedan en mängd nykterhetsföreningar, i afsgt :tt rädda folket ur de roflystna judaraas klor. Stiftelsen skulle varit ett ädelt företag, om man på samma gånz had2 sökt förbättra innevånarnes vä!stånd, om man velat undervisa dem, uppmuntra dem, skaffa dem arbetsförtjenst, kort sagdt, om man sökt göra menniskor af dem. Men af allt sådant skedde ingenting. Genom hot med helvetets svafvellågor, vände man dem blo:t ifrån brånvinsglaset till bönpallen, förmådde dem att mångdubbla sina besök i messin, och att hembira i offer åt presterskapet, bvad ce förut erl:gt åt det otrognan judeskapel. Dea ljusskygga trosfanatismen förensde sig med de stora godsägarnes farhågor för alltför stor eftertanka hos folket, och reformverkets hu!vudsyftning blef att genom blind tro och oinskränkt hörsamhet förmå hopon till mera påpasslighet och större fl:t i sina berrars tjenst och till munkarnas fördel, än man kunnat påråkna af fyllhundar. Sålunda tillropade man de arma menniskorna oupphörhgt, att endast biren kunde bjelpa dem ur deras elind:; man uppmnade dem till det strängaste iakttagande af de många katolska böne-, battrin;s, bo:och fasteda; arna, på hvilka intet verldsligt arbete fick företagas; hvarigenom deras fattigdom naturligtvis måste ökas ännu mera; oci ända derhängick presternas b:fängdhet, alt fl:ra kyrkoherdar, sedan bungerstiden redan var inna och missvext hot:de att stegra den ännu vidare, sökte inskärpa hos folket att det: blott-genom ännu mera bör ner och boiöfningar kunde räkna på god skörd, och att-om det med orubblig tro anropade den be:iga junsfruns nåd, så skulle potatisen växa utan att behöfva planteras. Tron gör allt. Genom dylika läror och alla slags off:r åt presterskapet till utverkande af deitas Jö böner, växte likväl ingen potatis; men folkets slöhet växt, och hvad den ökade arde:skraften beträffar, så befanns denna riktning till det andliga i stället för det verldsliga vara i det hänseendet en fullkoralig missräkning. Lätijin tilltog, den lilla industrien sjönk och med den äfven de illa förvaltade kongl. bergverken, så att brytningen i flera grufvor måste inställas. En ytterligare olycka tillkom genom händelserna i Krakau; all Scblesiens såväl som Preussens handel åt detta håll, såvil som på Galliz:en, upphörde, sedan Preussens bedröfliga politik hade medgifvit att Krakau fick falla i Österrikes händer; ty Osterrike införde genast en sträng tullspärrning långs åt Hela sin nya gräns. Nu inträffade, likasom för att sätta kronan på verket, en svårare missväxt än alla de föregående. Detta allt tillssmmantaget bar förorsakat, att under sistlidne December och Januari månader omkring 2,000 menniskor svultit ibjel omedel-. bart, och att omkring 40,000 andra dödt af en så kallad hungertyfus ( det nya medicinska namnet på den ofvannimnde rötfebern), hvilken angrep öfver 30,000 menniskor och nu äfven har begynt sprida sig i mellersta Schlesien; :y öfverallt finner denna farsot banan för sig öppnad; öfverallt råder hunger och elände ibland olket; cch detta icke blott i Schlesien, utan i flera andra provinser, t. ex. vid Östersjön i Östra Preussen, hvarest i Sameland cch i distriktet Insterburg nöden är sådan, att det fattiga folket kokar gröt på kli och ärthalm, och lagar grönkål på gräs, utan minsta tillgång på andra födoimnen, samt således är ganska nära bungersdöden. Ofverallt fatta3 potatis, folke!s naars hufvudsakliga lifsmedel; och det lilla förråd deraf, som efter ortens bruk lig öfverskyffiadt på fälten för att uppt:gis efter behof, bar ti!l större delen bortfrwit under en vinterköld, som mångenstädes gick till 25 grader, vid nästan fullzomlig brist på snö. Man påstår, ehuru det knappt är tänkbart, att nöden skall vara ännu större i Österrikiska Schlesien. Hvad man vet med visshet, är att hungern och rötfebern der hafva anställt rysliga härjningar. I furstendömena Troppau och Jägerndorf har halfva folkmängden dött; ty farsoten har der rasat ett helt år, och det är derifrån dan kommit till det Preussiska SchleTANNER ENTER SBF SERNER