Aftonbladet – 21 mars 1848, sida 3

har setat i 75 år. Hade arbetet varit öfverlemnadt åt en, så torde det längesedan varit färdigt. Blefve nu beslutadt att öfverlemna detta verk åt flere, så borde med detsamma stadgas att desse uteslutande skulle egna sig åt saken, och denna sak vore i ta-. larens tanke endast att göra det klart, som är mörkt, det lättfattligt, som är obegripligt. Strindlund vore ej ännu ense med sig sjelf om det rätta i saken. En förklaring vore behöflig, men talaren kunde ej förlika sig dermed att några personer skulle sitta tillsammans och votera om bibelns ordaförstånd. Han hade ö gånger fruktlöst genomläst utlåtandet och måste för sin del yrka återremiss, då saken vore en bland de vigtigaste under denna riksdag, och det väl vore behöfligt att utskottet ännu en gång toge densamma i öfvervägande. — Erik Persson instämde. Sahlström: För att kunna bedöma detta ämne fordrades en kännedom af bibeln och en djup religiös känsla, den talaren dock ej kunde tillerkänDa sig. Man måste medge att de reglor, som skola tjena till grunder för menniskans vandel, böra vara tydliga, hvilket de nu ej äro. Alt utesluta lekmän från bibelkommissionen, vore att tvifla på desses goda vilja. Att öfverlemna saken åt en person vore mindre säkert. Äro de åter två och råka i oenigbet, finnes ingen skiljoman, hvilket deremot är föresedt om t. ex. 2 prester och en lekman företaga ärendet. Talaren yrkade deriöre återremiss, hvari en mängd ledamöter iopstämde. Gustaf Johansson yrkade återremiss i ett skriftligt anförande. Lars Larsson från Elfsborgs län fick ordet: Mine bröder, yttrade han, .detta ämne är af så alivarlig beskaffenhet, det har sin grund så djupt rotad i sambhällslefnaden, i menniskornas trefnad och bestånd, att det äfven för en riksförsamling är högst svårt att upptaga och afgöra. Jog har biträdt närvarande förslag vid åsynen af sakens förra behandling. Då konung Gustaf III år 1773 beslöt nedsättande af en kommission för att öfverse och förbättra bibeln, framkom redan år 1788 en färdig upplaga, en i sjelfva verket ny bibel, men som befanns vara så olämplig, att den i allo förkastades. Kommissionen fick fortfara till 4815, då ytterligare en ny öfversättnipg framlades, hvilken under folkets dåvarande enthusiasm skulle blifvit bifallen, derest ej Herren till all lycka hade framställt en med utmärkta egenskaper utrustad man, den frejdade Wallin, hvilken hade anseende nog att kunna förekomma detta. Sedan dess har kommissionen arbetat i forskningen af de heliga urkundernpa, men den har ej ännu vågat framkomma med sitt förslag, enär olika meningar uppkommit i följd deraf att hvar och en haft att utarbeta sitt särskilda kapitel eller bok, och hvarigenom tvist yppats om hvad rätt vore. Detta är orsaken hvarföre jag nu bifallit arbetets öfverlemnande till en person. Jag måste tillstå, att jag i denna fråga, den vigtigaste på jorden, med bekymmer funnit upplyste persooer uppträda, förre talmannen med den åsigt, att med en ny bibelöfversättning förbölle sig så som med ny psalmhok, ny kateches m.m., det vill säga vara lika med alla andra litterära nuvåteer, som äro i svang bland menskligheten; — och brodren Sahlström, instämmande häri, föreslå att öfversättningen skulle öfverlemnas åt nutidens Jiberale lekmön. Jag skulle högeligen beklaga om bibeln, hvars sanning består af evighet och i hvars lära ej ett ord kan förgås, skulle lemnas att bero af liberalismen, af lärdomsståten! — Vår salighets källa och eviga väsende skall bestå, oberoende af tidens nya idter, och jag hoppås att detta ord, som i 300 år styrkt och tröstat vårt fädernesland, skall blifva det ännu i 300 år. Petter Jönsson hade med serdeles tillfredsställelse hört att Ståndet så allvarligt uppfattat ämnets vigt. Der något lif finnes i gudsfruktan, der behöfves ock bibeln. Det historiska af bibeln förstår man, ej så dess anda. — Efter ett längre föredrag angående bibelns rätta förstånd och olika tolkning, slutade tal. med sitt ogillande af förslaget om lekmäns deltagande i arbetet, och detta arbete finge ej vara någon annan förändring, än öfversättning af hebreiska, grekiska och latinska ord. Christen Persson från Gottland omtalade den stora strid, som förefallit i Utskottet vid behbandlingen af detta ämne. Han önskade bifall; ty komme den tillbaka till Utsk., blefve dess utlåtande möjligen än mindre antagligt. Förre talmannen kunde ej i sitt föregående yttrande uppleta någon djupare mening, och försäkrade Lars Larsson, att de i det hela torde stämma öfverens. Vår gamla bibel är sjelf en öfversättning och tarfyar såsom sådan förbättring. Men man vill hos oss ofta ej värdera en sak, derföre att man ej sett den. Hade konung Gustaf I rättat sig efter Svenska allmogens motstånd, så hade troligen katholicismen ännu varit rådande i vårt land. Vår bibel är blott en kopia, och såsom sådan ville tal. ha den så trogen och tydlig som möjligt — det vore allt. Rutberg förenade sig med dem som yrkat bifall, helst Utskottet förklarat sig ej kuppa afgifva något bättre betänkande. Bergström instämde. Vid anställd votering blef förslaget bifallet. Följande Utlåtanden föredrogos och biföllos: Ekonomiutskottets Ja 42, ang. sökt rätt för rotehållare i Helsingland att sjelfve få disponera Uddemantalsoch Udderökskassorne; JM 43, ang. användande af Schreiberska kurmethoden; Statsutskotllets JM 78, ang. Riksgälds-kontorets ställning och förvaltning från sista riksdag; Logutskottets MM 25, i anledning af väckt motion om ändring i kongl. förordningen af den 29 Juli 4812, rörande ändring i konsistoriernes utslag; Samma Utskotts JM 26, i anledning af kongl. prop. med förslag till py förordning om förlagsinteckning; Ekonomiutskottets utlåtanden: J4 45, ang. förändringar i resereglementet; JM 46, ang. skyldighet för resande att vid reqvisition af skjuts betala uppbäådningspepningar; JM 47, om förhöjning af legan för skjuts från Södertelge stad. UTSKOTTSBETÄNKANDEN. -L —.o— oc fo lhaffof har I hatänhanda fas annes