Aftonbladet – 21 mars 1848, sida 2

att vara ett sannt och tillförlitligt uttryck af nationens vilja, upplysning, önskningar och behof? (Starka rop: nej! nej! nej!) .... Den andra frågan är denna: Viljen J, att grundlagens bud, att riksförsamlingen skall vara en församling af Svenska folkets representanter, måtte blifva en sanning ? (Ja! ja! ja!) .... Ännu blott en fråga: Ansen J detta ändamål i närvarande tidpunkt kunna vinnas genom en sådan ombildning af representationen, som vore grundad på ståndseller klassval? (Nej! nej! nej!) — M. H., J hafven sjelfva talat. Jag tackar Er. -— RR REFORMVÄNNERNAS SÄLLSKAPS SJETTE VA 4 MÖTE DEN 46 MARS. (Slut från Lördagsbl.) Hr grefve Anckarsvärd upptog och besvarade hr Schartaus) yttrande om hr Trädgårdhs förra framställniog. Hr grefven påminte, att om det också kunde vara sant, att alla menniskor, såväl den ringaste och fattigaste, som den förnämste och rikaste, vore i viss mening att kalla arbetare, så qvarstod likväl alltid den stora olikheten, att somliga klasser af dessa arbetare — nemligen de, som efter vanligt språkbruk endast bära detta namn — ännu saknade politiska rättigheter i egentlig mening, eller representationsrätt. Tydligen hade det varit bärpå hr Trädgårdh syftat, och detta gällde ej blott för gesäller, utan för arbetsklasserna af alla slag, hvilka nu ingen del hafva i representationen, med ingen röst kunna värna sin sambhällsställning mot andra klassers möjliga intrång, och med ingen stämma få uttala sig till inverkan på lagstiftningen i de delar denna otvifvelaktigt tarfvar förbättring, just i och för arbetarens sociala förbållanden. Hr Munek af Rosenschöld hade ett längre yttrande, ren sällskapet visade otålighet, så att ref. icke kunde rätt uppfatta det. Att talaren yttrade sig för allmän valrätt märktes dock af slutet. Hr mag. Hedlund uppträdde med ett varmt anförande till försvar för arbetarens rätt; ungefär i samma syftning som hr Trädgårdh uttalat, och hr gr. Anckarsvärd förordat den. Tal. gjorde härvid tillika en historisk framställning, utvisande huru frågan om politiska rättigheters tilldelande småningom vidgat sig ifrån blott några få till flere, och slutligen nu kommit ända ned till de arbetande klasserna. Hr Gustaf Fjerta erinrade om nödvändigheten att följa stadgarne och vid öfverläggningarne hålla sig vid det ämne, som är i fråga. Eljest blef tiden förödd, utan ändamål; man blef blott ett debatterande sällskap, i stället att 4 af de stadgar sällskapet gifvit sig, innehålla att åtgärder skola vidtagas för reformernas befordrandev. Han ansåg, att den väckta frågan om petitioner vore en ny motion, som serskildt borde behandlas; men trodde att äfven en sådan åtgärd förutsatte, att sällskapet förut antagit ett program. Man skall väl i petitionernaj: uttala hvad man vill; man skall inför thronen frambära de hufvudprinciper, hvarpå man anser att folket önskar reformen skall grundas. Nå väl, då blir ju programmet ingressen till petitionerna! I anledning af uppmaningen att sjelf framställa ett förslag till program, yttrade talaren, att han visserligen skulle ansett sig alltför obetänkt ingått i ett säliskap, med sådant ändamål som detta, och der föreslagit saken, om han ej för sig redogjort huru ungefär dess program önskades af honom sjelf. Men han hade det fulla förtroendet till bestyrelsen, att sällskapet skulle få ett välbetänkt förslag ifrån den — och då blef stunden att pröfva och, om så behöfs, föreslå ändring eller tillägg. Talaren föreställde sig, att detta sällskap skulle omfatta den redan hos svenska folket temligen allmänt rådande meningen, att folkombudsmannaskap måste grundas på allmärt förtroende — icke på sjelfskrifvenhet eller enskilda intressen. Ett sådant förtroende kunde ej uttrycka sig, utan genom en allmän rösträttighet hos folket. Men i,vårt vidsträckta land, med gles befolkning och svårighet att församla sig, kanl ej den allmänna rösträtten afse direkta val af re-ll presentanterna. Detta skulle erfordra, att dessas!c antal måste blifva alltför oformligt. Han hade der-!i s mn mm Mm M(ÖR —mm ON AR AA OR OD RAR -PR Pe m— a — — ——— före tänkt sig, att sedan man erkännt folkets allmänna rösträtt, denna skulle afse bildandet af en talrik, sjelfständig och upplyst valmansförsamling i. hvarje ort, som skulle välja representant. Detta vanns genom lämpliga qvalifikationer för valbarhet till valman. Valmännen — en stor, aktningsvärd, S möjligen äfven, till en del för andra allmänna befatt-! ningar, som tiden påkallar, tjenlig korps — skullelt utöfva folkets valrätt, och måste utöfva den allmänt och samfäldt. Då hade man en vid, fast och be-, tryggande grundval för sambällsbyggnaden i folkets allmänna rösträtt, och en stark underbyggnad ge-l; nom valmans-korpsens valrätt. Sedan blef det lätt, att bestämma formen för representanternes sätt att öfverlägga och besluta. Talaren ansåg detta bero af!! rösträtt och valbarhet; icke dessa af den godtyckli-l: ga viljan att bilda två karrar. Han var ledsenig att den, som inledt sällskapets första diskussioner pål frågan om kammarbildningen, var frånvarande; ty; han måste öppet säga, att den ordningen var förvänd. Har man i grunden erkänt jemnlikhet i rättigheter och skyldigheter, så blir åter frågan ganska l enkel; men talaren borde ej nu inveckla diskussio-! nen dermed. .Han trodde sig blott böra yrkali proposition, huruvida sällskapet ville uppmana be-1 styrelsen, att så snart ske kunde inkomma med för: slaget till det program, hvarom han väckt fråga. l. Hr Dpalman yttrade några betänkligheter vid hr Hjertas anförande, men som ref. ej kunde klart; uppfatta. Hr häradshöfding Centertrall förenade sig med grefve Anckarsvärd i den tanken, att petitionens väg: vore den enda, ty om konungen vi!l en reform, så går den igenom. Man har redan väntat för längel. på en sådan, och kan ej vänta mer. Hr konsul Grape trodde tanken om en represen-. tationsreforms nödvändighet vara delad af 7.:delarl. af nationen, och föreslog en inbjudning till dem att bilda filialafdelnivgar för att taga frågan i öfvervägande och öfverenskomma om grunderna för ett nytt representationsförslag. Hr Almquist erkände, för sin del, vigten och värdet af den framställning om varbetarens rätt tilll: del i representationen, som flere talare i följd af br! Trädgårdhs yttranden här i afton gjort, och hvari-l: bland isynnerhet hr grefve Anckarsvärd och hr mag. Hedlund utmärkt sig. Men tal. ansåg hela denna fråga icke vara föremålet för sällskapets närvarande öfverläggning, hvilken, för att komma till ett beslut, wu borde inskränka sig först till afgörande af uppmaningen till Reformsällskapers stiftande i landsorterna. När det, längre fram, vid sjelfva konstitutionens utvecklande, blefve fråga om Valrättens närmare bestämning, kom också då det här påpekade om arbetsklassernas politiska och konstitutiva rättigheter på sin plats att betrakta; ett ämne, hvari hr ÅA. så mycket hellre då måste ingå, som han redan för flere år sedan skrifvit derom i samma anda, som det här i afton förekommit. Tiden vore nu ange-l: