Aftonbladet – 21 mars 1848, sida 2

loch sin tids störste lagstiftare, att han skall hafva kände sig till en viss mening, för ärelös, för förlulvara en fri man. Den nyare tidens statsmän hafva licke visat sig så angelägne att höra folkets meninJOch vanligtvis, finna de fleste det äfven beqvämast j b -Ide på ena och andra sidan, först då det är för Isent. M. H.! Det gifves ögonblick, då det icke längre går an att tiga, då vankelmodet; och tystInaden vore en fara eller ett brott, då äfven den li Itveksamme måste hafva en mening, måste taga l enskildes, likasom i nationernas lif; de förekomma Jår sedan. Månne icke ett sådant ögonblick nu är i hufvudstaden, samt förklarade att sällskapet, , till åtlydnad häraf, upplöstes en timma tidigare l, än vanligt, hvarefter br Trådgårdh (gesäll) upp-( trädde och med varma, varnande ord uppmanade hvar och ev, att under hemgåendet ej låta sig förledas af nyfikenheten att bese uppträdena, utan fast heldre välja de gator, som lågo långt derifrån, hvilken uppmaning blef med lifliga och starka bifallsrop besvarad. NU ww MM 0-6 Vi komplettera underrättelserna om Reformmiddagen i lördags med de tvenne föredrag hr bokbandlar Bagge öch hr mag. Svedbom vid tillfället höllo. Hr Bagges tal, hvarmed han föreslog skålen för H. M. Konungen, lydde som följer: Mine Herrar! Då jag nu i underdånighet föreslår en skål för H. M. Konungen, torde jag få beledsaga denra skål med några ord. Der finnes hos Svenskarne en gammal kärlek för Kungen. Detta folk slöt sig alltid omkring den, som bar dess spira, och det var således sannt, då vår store häfdatecknare yttrade: Sveriges historia är dess konungars. Man har uttydt dessa den frisinnade sanningsvänrens ord till helt annat än hvad han kunde mena. Man har uttydt dem så, att det varit konungarne, som gjort nationen till hvad den var, då förhållandet likväl icke varit annat än det enda, som utgör en konungs storhet, det nemligen, att han handlar i fullkomligt nationell riktning (bra! bra!). — När Konungen så framgår, är han endast ett klart uttryck af hvad nationen kan och hvad den vill, och hvad vår nation kunnat, det visade den store Gustaf Adolf, då hans lilla hop kastade sig in i verldsstriden och — segrade. Så är en konung i samma mån stor, som han är ett uttryck af sin nation, som han förmår ur meningsstriderna urskilja sjelfva den grundtanke, som lefver hos nationens majoritet. — Annu behöfva många missförf bållanden rättas, många reformer verkställas, innan ls Sverige blir riktigt ense med sig sjelf; men det o-l; undgängliga vilkoret för allt detta är en reform ilt nationens ripresentation (bra!), och tack vare den lf fs NS mm mm me mar fa och IR Mt BR PA konung, som ställt sig i spetsen för en sådan, och allvarligen fordrar den så fullständig, att den gör rättvisa åt hvarje medborgare (bra! bra!). I denna lifsfråga är konungen ett sannt uttryck af nationens vilja, och han skall för den och genom den segral: öfver partierna, cch på historiens blad åter gifva : ett exempel af en svensk konung, som blef stor der-: igenom, att han var genomträngd af det svenska i folkets tanke, att han, stödd på sin egen öfvertygells se och på folkets, intog sin plats i ärans och ryk-l, tets tempel (bra! bra!). Derföre sluta sig så gerna 2lla svenske män, som t älska fosterlandet, troget omkring sin konung. Jag: är förvissad, att J alle, mine Herrar! af bjertat för-: enen eder med mig att i botten tömma skålen för , den fosterländskt sinnade Konungen. Jag har denl1 äran föreslå en skål för Konung Oscar den förste, il nationens vän och föremålet för nationens kärlek !!j Talaren afbröts vid flera tillfällen af starka bravorop och Konungens skål beledsagades af de lifligaste hurrarop, hvilka väldigt förnyades efter afsjungandet af nedanstående verser: Under Svea baner Åran än mot oss ler; Och vår Kung för oss an, Vår förtröstan är Han. Fast en verld står i brand, Ar Han trygg i sitt land; Ty Han fatta förstår Hvaråt tidsandan går. Himlen gifve oss frid! Men om den icke vinnes utan vapen och strid, För vår Kung vi med mod Skola offra vårt blod; Ty Hans vilja är varm, Han är rättvis och god. 4 4 j l : j s ( l I 4 ( i Se hvad lågor och mord 6 På den sydliga jord! 1 Hör hvad gny, hör Hvad brus; : Se hvad välden i grus! j Det är anden, som fljit j Ur sitt fängsel på nytt, 1 Och tar åter sin rätt l På förvillelser mätt. Tro ej foiket vill strid; Men hvar dess ära kränkes af en ljungade frid! Och det sviks i sitt hopp, 1 Vill. det resa sig opp — I Och när verldsfloden skummar, hvem hejdar dess lopp? Hell vår Konunga-ätt! PP Ty på Sanning och Rätt j År regentskapet bygdt; i Derför stånde det tryggt! . Vare statskonsten ren ! Såsom polhimmelns sken, j Vare Sanningens tolk ! Mellan Konung och Folk! Lefve OSCAR med frid! l Men om den icke vinnes utan vapen och strid, ! För vår Kung vi med mod ! Skola offra vårt blod; Ty Hans vilja är varm, Han är rättvis och god. l! s s Hr Svedbom yttrade sig som följer: Mine herrar! Det berättas om en af det gamla Greklands vise, densamme som ansågs för sitt folks förklarat den, som under partiers strider om sam-, hällets angelägenheter icke toge sitt parti, icke bestig sina medborgerliga rättigheter, för ovärdig attl gar; de se måhända helst, att man tiger dermed. att så göra. Ånger kommer stundom, måhända båsitt parti. Sådana ögonblick förekomma i den i vår tid, likasom de förekommo för mer än 20001 jo!) Att I hafven så tänkt, derom vittnar icke blott detta svar, derom vittrar redan Eder närvaro på detta rum, derom vittnar den värma, hvarmed J bafven yttrat Edert bifall till de talare, som här lföre mig uppträdt. Om jag rätt uppfattat betydelÅ L . inne eller åtminstone nära att slå för oss? (Rop: jo!l. 4 1 4 1 sen af dessa vittnesbörd, så hafven J bärigenom just lvelat visa, att I hafven tegit Ert parti, att I åtltänna denna Eder öfvertvoalea Den gemensamma minstone rörande en af de frågor, som söndra pari tierna i vårt land, rörande den vigtigaste af dem alla — hafven stadgat Eder öfvertygelse; och att J ansen för en medborgerlig pligt att äfven öppet be