Aftonbladet – 20 mars 1848, sida 3

BLANDADE ÄVINENS I afseende på tilldragelserna vid Ludvig Fillps lykt berättar en Parisertidning följande anekdot: I lien allmänna förvirripgen hede konungen glömt. att underteckna afsägelseakten, då hap, jemte drottninsen och sina två barnbarn, i största skyndsamhet emnade slottet. Då han genom Tuileriträdgården hade hunpit till obelisken, påminte man honom om undertecknande och förde ut bläck och penna, hvärpå han lyftade upp knäct, lade papperet derpå och skref sitt namn, samt således afdankade på samma plats, der Ludvig XVI och Ludvig Filips fader uppgåfvo andan på schavotten. I detta ögonblick påminte sig drottningen, att hvarken hon eller Ludvig Filip tagit penningar med sig, och meddelade denna omständighet åt en oflicer vid nationalgardet till bäst, som sökte hålla mängden på afstånd. Officern föranstaltade genast en kollekt bland sina kamrater och de omkringstående, till större delen personer ur den bildade klassen. Hvar och en gaf hvad han hade -hos sig, och således. samlades inom ett par minuter 200 francs, hvilka man inbändigada konungen till respengar. Hertigen af Montpensier, söm bade följt hertiginnan af Orleans till deputeradekammaren, kunde icke mer komma tillbaka till Tuilerierna. Hans gemål, den spanska prinsessan, som konungen och drottningen hade glömt, flyktade, då slottet bade blifvit stormadt, upp i öfversta våningen, der hon låg gömd ända till-den 25 om aftonen. En officer vid nationalgardet, som hade uppdrog att inspektera rummen i Tuilerierna, fann henne i en betjentkammare, blek och kraftlös, under hungerns och förskräckelsens dubbla qval. Officeren lugnade henne, bragte henne några förfriskniogar och förde henne till sitt hus, hvarpå ban följande dagen underrättade provisoriska regeringen om sitt fynd. . — Engelska tidningen Morning Post, hvilken plägar vara väl hemma i saker som röra la haute vole, berättar följande af den 2 Mears. En gentleman kom nyligen till London, som för åtta dagar sedan hade spisat vid fransmännens konungs taffel. Han hade då funnit konungen vid långt bättre lyngze än vanligt, då hån berättade, att han ämnade återvända till London, bad Ludvig Filip honom blifva qvar och se på huru reformbanketten skulle inställas genom polismaktens meilankomst. Kungen sade, att det icke var något tvifvel om, att ju en liten oordning skulle komma att äga rum, men att sådant icke bade något vidare att betydå; och den främmande skulle der få tillfälle att se hvad en fransysk emeute vill såga. På någon verklig fara tänkte man icke vid hofvet.