Aftonbladet – 18 mars 1848, sida 2

I sammanhang härmed hir hr Carlea anhålit om rum för följande: I Dagligt Allehanda för i dag har någon, som icke utsatt sitt namn, låtit införa ett svar på undertecknads s. k. protest i gårdagens Aftonblad. Detta svar — som icke bestrider förhållandet med de förhemligade talarne, m. m. — fordrar ett beriktigande. Hr Carlen,, heter det, kom slutligen med begäran att näst efter reformens skål få låta deklamera några verser, som äfven skulle påföljas af fanfarer, och tryckta utdelas åt de närvarande., Härvid får jag upplysa: jag begärde denna ordning för mina versers deklamerande (af en utmärktare skådespelare), emedan de hörde till skålarnes gebit och i sådan egenskap icke kunde hänföras till paragrafen om diskussion, och jag förmodade att en fanfar så mycket mindre kunde förnekas denna skål, som utropet vid deklamationens slut — lefve kämparne under Sanningens fana — utgjorde, såsom orden föllo sig, hälften af konung Oskars valspråk). Detta med kursiv stil utmärkta utrop lemnade jag äfven skrifvet på ett papper, att tillställas de sjelfvalde värdarne, Stockholm den 48 Mars 1848. I7, J. G. Carlen. — Svenska Minerva befinner sig nu för tiden i ett synnerligt bryderi sedan Franska revolutionen. Den politiske Hvalfisken, som förut varit en afgjord beuadrare och anhingsre af den fallna Franska reger ngens system, och håaat alla frihetens grundsatser, bar nu ej funnit bättre råd, än att enligt sin gamla renegatnatur på en ging kasta om och låtsa sig nitälska för arbetarnes rätt medelst deklamerande om deras förtryck m. m. Dit kan dock komma an på, i fall det gälde, huruvida denna nya omkastnng nu, som tyckes vara temlgen nödtvungen, kan med ens utplåna de gamla synderma. Att så der tillä!ligtvis t2gr på sig en mask af ultraiiberalism sedan men förut i minga år sökt rubrieera alla benödanden för frihsten och de lägre klesserna sisom samhällsförstörande, är e:t alliför gammalt knep af vissa reaktionärer, för att dåra någon. — sm ————