Aftonbladet – 17 mars 1848, sida 2

Båiern igenkänner i detta beslut Wittelsbacharns anborna tänkesätt. Ett stort ögonblick har inträdt i samhällenas utveckling. Allvarsamt är Tysklands läge. Huru jag tänker och känner för den tyska sa: ken, derom vittnar hela min lefnad. En för mig dyrbar tanka, målet för mitt sträfvande, skall blifva, att genom verkssmma åtgärder försäkra Tysklands enhet, förskaffa det förenade fäderneslandets medelpunkt en ny kraft och nationel betydelse, genom en represen:ation af Tyska folket hos förbundet; och för sådant ändamil tillvägabringå en skyndsam! revision af förbundsordningen i öfverensstämmelse med Tysklands rättmätiga väntan. Böjerns Konung är stolt af att vara en tysk man. Bäjrare! ert förtroende skall motsvaras, det skall rättfärdiga! Församlen eder omkring thronen. Förenade med er herrskare, representerade af edra grundlagsenliga organer, låtom oss öfverväga hvad som göres oss, så väl som det gemensamma fäderneslandet, behof. Allt för mitt folk! Allt för Tyskland! Mänchen d. 6 Mers 1848. LUDVIG. Maximilian. Luitpold. Adalbert. Kronprins. Prins af Bäjern. Prins af Bäjern. Karl. Prins af Bäjern. Furst von Oettingen-Wallerstein, v. Beisler, v. H-res, von der Mark, von Boltz. Sedan underrättelsen om den kungliga proklamationen hunnit sprida sig genom hela stader, började ett allmänt jubel. Folk af allx klasser tågade i högtidliga processioner genom gatorna, med hv.tblå band på bröstet och kokarder af samma färg på hatten. En flygskrift utspriddes, hvaruti folket uppmanades till ordning och fredlighet. Konungen af Sachsen hade d. 6 utfärdat en kusgörelse, hvari hen tillkännager, att ständerna skulle samroankallas allrssist nästinstundande M:j och få sig en lag om tryckfrihet förelagd till pröfning. Den 8 Mars skedde en statshvälfning i Bremen. Dagen förut hade ett stort antal af stsdens inviånare inpgifvit en petition till sensten med anhållan om: 4) en af samtliga medborgarne vald epresentation, till besämd fastställelse af en statsförfattnirg; 2) fullständig offentlighet vid den lagstiftande församlingens förhandlingar; 3) fullständig tryckfrihet; 4) offentlig eeh muntlig lagskipning, och med jury i politiska, kriminella och tryckfrihetsmål; 3) lagskipningens fullständiga afsöndring från förvaltningen; 6) understöd, genom bremiska sändebudet hos tyska förbundet, af den hos hela tyska folket uppenbarade önskningen om ett tyskt parl:ment. En deputation af 40 personer förfogade sig med denna pelition till Bremens rådhus, der den fria hansestadens senat just då hade sin session. Sensten mottog deputationen ganska artigt; men framställde en mängd utvigar, ämnde, fom det tycktes, att vinna uppskof i det obestämda. Imedlertid väntade petitionärerna, jemte en stor folkmes:a, utinföre på svar, och efter omkring 5 tin: mars väntar, hvarunder senaten öfverlade och folkets oro steg mer och mer, återkom dsputatioren med följande besked ifrån senaten: Senaten gillar, å sin sida, samtliga de önskningar från borgerskapet, som blifvit den i dag föredragna, och skall genast tröffa nödiga förberedelser till utförandet. Ehuru denna förklaring meddel:des skriftligen, fordrade man högljudt garantier och till en början att senaten skulle sjell åt folket upprepa den åt de deputerade gifna förklaringen. För att efterkomma denna önskan få det mest högtidliga sätt, öppnades rådsesalens åt rådhusets balkong belägna dubbeldörrar och förste borgmästaren, jemte en del af senatorerna, trädde ut, för att bekräfta saken för de nedanföre på torget församlade medborgarne. Ett dundrande jubelrop besvarade nu kungörelsen, och de deputerade beledsagades hem ifrån rådhuset af en otalig skara, hvilken imedlertid iakttog det mest lugna uppförande. Samma afton var hela staden på ett högst lysande sätt illuminerad. Tyskt parlament. Det synes tydligt, att tyska folket icke längre ernar åtnöja sig med de förhoppningar, som de kunna ega på förbättring i statsskicket genom koncessioner, vare sig inom särskilda stater eller från förbuudsförsamlingen i Frankfurt. Det tyska parlament, som Bassermann föreslog i Baden; deputeradekammare, och om hvars sammankallande ban hemställde att storhertigen måitte anlita förbundsdagen, hr sålunda nu sammanträdt i verkligheten, utan någon mellankomst eller kallelse af förbundsdagen. Detta sammanträde egde rum i Heidelberg den 5 Mars och bivistades af ledamöter från Preussen, Böjern, Wärtemberg, Baden, Hessen, Nassau och Frankfurt, 541 personer tillsammans, och nästan alla medlemmar af de särskilda ststernzs representation, Deputeraden Hecker valdes till ordförande för tillfället, och sammnkallelsen bade utgått från den gamle deputeraden von Itzsteip, begge från Baden. För att på det skyndsammaste tillvägabringa en ännu fullständigare samling af med förtroende beklädda män från alla Tysklands tratter, beslöts, att hvar och en af de nu församlade skulle, i sin hembygd, verka för detta ändamål och erbjuda såväl fäderneslandet som regeringarne sitt biträde; tillika utsågos sju bland ledamöterna för att förbereda förslagen till valet och inrättningarne af en lämplig folkrepresentation för hela Tyskland, samt att på det skyndsammaste uppsätta en kallelse till ett gemensamt möte af tyska män. Den stora angelägenheten af en fysk sambällsform tycks sålurds, enligt ett yttrande från Heidelberg, vara upptagen till behandling med det allvar och den lvgna beslutsamhet, som ensamt kunna föra till målet.. — Församlingens ledamöter x0oro de följande. Flera ibland Tysk