Aftonbladet – 16 mars 1848, sida 2

boning, för att der uppföra kattmusik (pibekonsert). Anledningen lärer uppgifvits vara, att i oMorgenbladet hade stått en artikel, gillandel franska revolutionen, hvilket var så mycket olimpligar2, som Stabell icke nu deltager i Morgenbladets, redaktion. Man förmodar likväl, att rätta anledningen var, att hr Stabell, som ofta varit vald till vice president i Odelsthinget, den dagen fungerade som dess presiJdont, ty detta lärer mäkta försrgat denna ungIdom och dess afgudsr. Några tjog, eller kanI försökte att utföra sin konsert, hvilken dock Ibravoropg, af en hop personer som slutit sig Ifessor Schweigaard, hvarpå denna opinionsyttIstadna så lätt. I synnerhet borde en sådan leda till dess egen skam och motståndarnes triumf. Hr S:abell har så ofta fått vid folkske ett! undrade, begaf sig u:åt Heimdalen och snart afbröts och blandades med burraoch bakom den äkta fuliblodstruppen. Hr Stabell sjelf var på spektaklet. Ifrån Heimdalen gick tåget till staden, der det hurrades utanför statsrådet Vogt och proring tog slut. Morgenbladet bifogade åtskilliga anmärkningar öfver olämpligheten af dylika msnifestationer, emedan det ej, då de börjas, torde minoritet i buflvudstiden och obetydlighet ilandet akta sig för förehafvinden, som bestämdt festerna mottaga massornas hurra, att han gerna j j Isiorthingets opinioner, så torde det blifva nöutanför Schweigaard. Framför allt uppmanar Imening; friheten tillhör folket; men folket bör lungdomen ämnade förnya sitt besök hos Hr S:al vat för Stabell, beledsagadt af väldiga hurrarop kan tåla att taga emot dylika yitranden af ungherrarnes misshag, och ban är den, som för sin del nog försvarar opinionernas rätt att uttala sig. Men är meningen att uttala sig mot digt att det kommer till en bestämdare förklaring af hvad som är allmönna tänkesättet. Det kan ske utsn att pipa utanför Stabe!l och hurra Morgenbladet, att i synnerhet under denna tid, vid dylik: opinionsyttringar iakttaga ,ordning och laglighetv, tilliggande: Det är folkets rätt att hafva och uttala en aldrig glömma aktningen för sig sjedf, akiningen för friheten, hvilken först och förnämligast fordrar lagenlighet.n s Det visade ag ock att Morgenblsdet haft rätt i sn förmodan om opinionsyitringarnes fortsättande; ty samma dag, den 411 kl. 9 på aftonen, samlade sig på torget flera tusende af alla folkklasser, sedan ett rykte utspridts att den nobla bell. Folkmassan begaf sig kl. 1,40 till Heimdelen, i den bästa ordning och utbragte ett vioch bravo, som alldeles döfvade några hvisslingar från en liten trupp ungherrar, hvilka i Christiania lära skilja sig från ungdomen på andra ställen i Europa deri att de älska aristokratien. Då Stabell visade sig i öppet fönster ropades åter lefven och ihållande hurra. Derefter roI pades, under skellande bravorop, lefve folkfriheten och nationalförsamlingen,. I största ordning begaf sig den stora folkhopen tillbaka till Idrade några smärre flockar sedan genom gatorIna under rcp och hvisslingar, ända till k. 42. loch thorsdagens händelser härstädes. Ryktet om Ifranska revolutionen hade tidigti onsdags spridt sig Ti staden, och kl. 44 voro alla källare fyllda af nyIfiknpa revolutionärer, hvilkas entbusiasm eldades till torget och skildes lugnt och stilla; likväl van—— Vr — Ur tidningen Upsalav meddela vi ett utdrag utur en skämtsam beskrifaing öfver det sätt hvarpå underrät:elserna om franska revolutionen der emottagits af studentkorpser: Republiken proklamerad! Död åt Consistorium! Lefve Revolutionen! är i korthet onsdagens största berserkeri af drufvans ymniga safter. Posten kommer. Man rycker åt sig eu blad, och på Idisken uppstiger en gäll och talför innanläsare och -Ideklamerar högt de vigtiga underrättelserna. LjuI dande hurra, lefve fransmännen, lefve revolutionen -Igenljödo vidt omkring och afbröto esomoftast de.Jklamatören. Medborgare, klingade med medbor.Igare (dervid en råkade att svara: Jag känner ju -Isirade de pheroiske hjeltarnes knapphål. Drott: Ininggatan hvimlade af 5 å 600 studenter och Forss Imåste till och med servera kaffe på gatan. Kl. 6 Tlåta en sådan sekularfest — — och andra likaså. . männen, revolutionen, kung Oscar och hela Skandi.Inavien! Nu lästes ock på knutarne proklamationer Å Joch bizarr än den andra. En än större folkskara j j Ttill Tidens P., för hvilken man ropade: pereat! pe-lväg och massan skingrade sig småningom. På intet värdshus fanns! nu mera plats, ty kyparne och Iodet är revo!utions-scxor i alla rum! Morgonen Iderpå, Thorsdacen, funnos proklamationer i mängd -Irelegations-dom, samt uppmaningar att samlas maninte herrn? Det var en seminarist); de röda gardioverna på Skandinavien sletos i stycken och samlades allmänna sången på gillets lokal, dit flera hundrade tillströmmade. En stor talare kunde icke Trefärgade band utdelades under vive la republique! och samlingen, afsjungande Marseljäsen, vandrade ner till Stortorget under blandade rop: lefve Fransoch uppmaningar att samlas, den ena mera glödande sluter sig till tåget, som under ett Jjudeligt Allons enfants de Ja patrie! böljade Drottninggatan framåt reat pessimus! Ner med Tiden! ner med jesuiten! En konservativ kohort, som slutit sig till tåget, ropade någa lefve; men hade så när hårdt fått plikta för devouemanget. Derefter vände man om samma pigorna underrättade genast med andan i halsen: anslagna. Emeuten syntes nu tagit en speciellare karakter; de yrkade nu blott republiken Upsala, ner med Consistorium Minus Venerandump! pereat för åtskilliga professorer, som deltagit i en nyligen skedd grannt på stora torget kl. 7 på aftonen. När kl. slår 7, är redan en skara studenter samlad jemte en stor mängd annat folk, som lysste se och höra hvad det kunde bli af. Marseljäisen dånar öfver det i fred bittills slumrande Upsala och tåget skrider och växer tills man hunnit prof. Atterboms bostad, der några vivat höras i förbigående. Utanför L. blir oväsendet oerbördt. Pereat-ropen blifva allt vildare och fönsterrutorna — — höllo; på att klinga, då några äldre studenter ankomma för att lugna sinnena. — — Det går ett rykte, att en tillämnad ryslig demonstration i dessa dagar skrll varaigörningen, bestående deruti, att underskrifter bland en del mästare inom det handtverksidkande borgerskapet samlas å en underdånig petition tl Karol Mai-t com skulle innefatta beklavel