Aftonbladet – 15 mars 1848, sida 3

———— skrattande, tog honom under armen och drog honom med mig ut, i det jag föreslog honom att helsa på några muntra kurrar af våra gemensamma bekanta och öfvertala dem att vara riktigt galna, eller med andra ord muntra oss på qvällqvsten; förslaget anto s med acklamatiop; aftonen blef verkligen ovanligt väl och tillfredsställande använd, ehuwu jag icke dera! har något egentligen klart minne, lika li!et som al sättet hvarpå jag kom hem i min säng frampå morgonen; allinog, jag vaknade kl. 4 den andra eftermiddsgen, litet ruskig och tung i hufvudet, och svor på att detta var det sista pojkmin f. d. kärlek skulle komma mig att egå. För ett par dagar sedan; just då jag som bäst ver i tagen att spripga på uppvaktningar, för att komma in vid riksdagen, gick j2g en förmiddag på Norrbro, och som jag naturligtvis bade b ådtom, så förtretade mig tre p:rsoter, som gingo mycket långsamt framför mig på trottoaren, ett fruntimmer, en lång karl och en af dessa unga telnirgar, som under skygd af Carlbergs mursr uppdragas i ändamål att, ill fäderneslande:s gagn och fägnad, bli mojoller för din goda smakers öfning med otaiga förändringar i sättet ait utmundera det menskliga belätet. Den lilla kade ten i sin grå tappa och med sin kask, eller pickelhufva eller vad det skall kallas, gick som under ett täckock; hans lilla spensliga fi ur liknade ett smalt jus, som fått en s:or ljussläckare öfver sig, iler en bikupa med barkhatt. Slutligen, sedan ag ett par gånger varit nog chöflg att trampa