Aftonbladet – 15 mars 1848, sida 1

Jag tviflar derpå; men hvad menar du dermed, mamma ?, . Clothilda, var uppriktig emot mig nu, som du alltid förr har varit, återtog modren, fattande hennes hand och seende henne forskande i ögonen, säg mig sanningen; i hvad förhållande står du till den här Fredberg, som tydligen är allvarsamt kär i dig? Jag blef något bestört vid denna oväntade fråga och glömde alldeles att bli stött öfver hennes oartiga uttryck: den här Fredberg,, af bara nyfikenhet och väntan på Clothildas svar. Hon satt en liten stund tyst, och sade sedan allvarsamt: Jag vet sannerligen inte hvad jag skall svara dig; jag fruktar, att om jag säger dig sanningen, du likväl inte skall tro eller förstå mig. Du älskar honom då?n, Tvärtom, jag älskar honom inte och skall aldrig älska honomx, sade Clothilda med en isande bestämdhet, som kom mitt bjerta nästan att stelna. Men han älskar dig. i Ja, han älskar mig, upprepade hon likgiltigt. . Nåväl, Clothilda, bedrager du dig inte sjelf? Jag fruktar att du älskar honom, på samma gång jag nästan skulle önska det, heldre än att du utan kärlek visar dig sådan emot honom, som du gör. Hur visar jag mig då?n Du visar dig så, att han skall tro sig vara älskad; du bedrager honom då?p Nå, om så vore? Har jag icke blifvit bedragen sjelf; hvarför skulle jag vara mera samvetsgrann emot andra, än man varit emot mig? År det då så afgjordt att vi qvinnor alltid och beständigt skola vara förorättade? Kan det. icke någon gång roa os; att älven drifva litet gyckel med dessa skapelsans herrar, som icke göra sig det minsta samvete af att behandla