Aftonbladet – 15 mars 1848, sida 1

Ah, mamma missförstår migp, sade Clothilda, undertryckande ett löje, som mot hennes vilja krusade de röda läpparna. : Ja ja, hur outgrundligt det nu förekommer dig!, sade öfverstinnan, lite förtretad, så förhåller det sig som jag sagt; och sämre man kunde du fån — PÅhja, det tror jag också, återtog Clothilda likgiltigt, det vore kuriöst om himlen skulle tilldela mig den absolut sämste.n Du vill således tänka på saken?, N2j, gudbevars derifrån, om jag sysselsatte mina tankar med den lättsinnige och egenkäre narren, eå skulle jag väl snart få koleran af ledsnad., Eauru jag förut inte varit serdeles belåten med Cilothildas åsigter, tyckte jag likväl nu att hon visade prof på ett utomordentligt förstånd och skarpsinne i sitt omdöme, och jag lyssnade helt förnöjd med ännu mera uppmärksamhet, öfvertygad att jag sjelf icke hade så liten del i hennes motvilja för sin friare. Lättsinnig), sade öfverstinnan, ja, det ser så ut, men vet du, jag känner många drag af Spejer, som bevisa att han är långt bättre än han synes, drag som i min tinka göra honom till en hederlig och aktningsvird menniska; och tror du väl, om inte så vore, att jag, din mor, ens skule nämnt hans frierin Nej, visst inte, mamma lilla; jag lemnar löjtnsnt Spejer i sitt värde, sm kanske är gonska stort, men jag känner inte ringaste kallelse att bli hvarken hans eMer någon annans huskors Det vore rätt illa, mitt barn, om du tänkte bli din mans huskors., Just derföre tänker jag aldrig skaffa mig någon men, svarade Clothilda krattande. Jag undrar likväl, sade öfverstinnan, om det inte finnes någon, som skulle kunna ändra dina tankar i det fallet.