Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 2

mig illa till mods och hade alls ingen lust vi-l dare att byta plats med öfverstinnan. Min lilla Clothilda,, sade denna allversamt, pfinner du inte sjelf att du går för långt; bur kan en flicka med förnuft och uppfostran tal: på detta sätt ? Ja, mamma har rätt,, sade Clothilda lugnt och med ett iskallt leende; jag glömmer verkligen att jag är en flicka med uppfosr:n.n Clothilda, du bekymrar mig riktigt återtog meodren, synbarligen icke mera nöjd med detta hastiga ombyte. Skall du aldrig lägga bort dessa öfverspända idger och inse din rätta ställning, aldrig komma till det lugna och sansade förstånd, utan hvilket ingen sällhet i verlden är att vänta, och lära dig förstå qvinnans sanna och verkliga bestämmelse, som alldeles inte liknar den skefva och öfverdrifna målning du gör deraf, utan ..., För Guds skull, bästa mamma, afbröt Ciothilda den rörda öfverstinnans tillimnade framställning; hellre går jag in på allt hvad du vill, än åhöra en beskrifning På Gvinnans pligter. Jag bedyrar att jag känner dem förut, och vet på båret hur hon skall med tålamod och kärlek bemöta sin man, söka ait vara honom angenäm i allt, roa honom när han har ledsamt, det vill säga när alla andra nöjen felas honom, låta honom gräla på sig när han är vid dåligt lynne, utan att reta honom genom motsägelser, men också inte afväpna honom genom fullkomlig tystnad; ty då skulle tillfredsstållelsen deraf gå förlorad för honom. Aldrig vara af annan mening än ban, i något hvad det vara mi; ständigt vara vid gedt humör och för alltid afsvärja ordet nej. Slutligen med flit och Omtanrka sköta sitt hus och med ömhet proppa mat i sina Ungsr. ,Kära Clothilda,, sade öfverstinnan, ryckande på axlarne; det gör mig verkligen ledsen att höra dig, mn jag hoppas det kommer deraf,