Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 1

ETT MINNE). R—RD. Clothilda gaf mig en blick i förbigående; det var det enlia afsked jag fick, och likväl skulle hon bli borta flera dagar, och straxt derefter rullade vagnen bort. Jag stod qvar ledsen och handfallen: hvad skulle jag taga mig till under dessa dagar? Clothilda hade blifvit allt för mig: utan henne tyckte jag mig hvarken kunna tänka eller handla. Och hon var nu borta, utan att säga mig ett ord derom förut, och likväl, huru lätt hade det icke varit för henne? Jag tänkte åter på Spejers historia, och ehuru kär och förb!indad jg än var, påminde jag mig många gånger då hennes uppförande varit besynnerligt, då jag, hänförd af min egen eld, icke märkt hennes lugn och köld, och jag måste tillstå för mig sjelf, att hon åtminstone icke älskade så varmt som jag. Allt detta gjorde mig olycklig och grubblande under hela den tid Clotbilda var borta, hvilket icke blef några dagar, utan hela tre veckor. Och dessa veckor voro förfärligt långa; jag trodde mig aldrig hinna deras slut, och föresatte mig att när hon kom hem, tala om hvad Spejer sagt, min oro deröfver, min smärta och mina tvifvel, och begära en förklaring af henne i detta fall. Men då de tre veckorna voro förbi, och Clothilda återkommen, var jag så lycklig att ega henne åter, så berusad af hennes ömhet, fann mina tvifvel så orimliga och barnsliga när jag såg i hennes klara kärleksfulla ögon, alt min föresats helt och hållet blef glömd; och dessutom fick jag aldrig tala ostörd med henne tillräckligt länge för att komma fram dermed. De få och korta stunder jag såg henne ensam i parken, hade jag så mycket annat att säga och ) Se Aftonbl. JM 46, 47, 51, 53, 58 och 60,