Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 1

(jag sagt. Allt detta borde upplyst mig om san niagen, men jag ville icke bli upplyst: jag va för feg att vilja utbyta ea dröm, som gjorde mig lycklig, emot en verklighet, som skulle bringa mig förtviflan; jag qvarhöll med omsorg bindeln för mina ögon, tills Clothilda sjelf bortryckte den. Låt bli att gunga, Calle, sade Clothilda och sköt fram den purpurröda läppen, under försök att antaga en sträng och förgrymmad min, till lilla Calle, som, stående upprätt på gungbrädet der hon, tant Ebba och öfverstinnan sutto, hoppade upp och ned för att räcka en gren af de öfverhängande stora kastanjern2, och dervid gaf brädet en sådan fart, att fruntimmerna flögo högt i vädret. Ser du inte att mamma sticker sig med nålen och tant Ebba kan icke läsa ett ord i sin bok.n i . Se så, gå ned, Calle, instämde öfverstinnan allvarsamt. Carl redde sig till att lyda, med en trumpen min, och fattande Clothilda i: armen hopp2de han ned med sådan fart, att han nära nog dragit omkull det lilla bordet framför gungbrädet och ryckt systern med sig under detsamma. . Du är då så oskicklig och ostyrig, sade hon uppbragt, lösgörande sig från taget af häns små solbrända fingrar, som lemnat röda märken efter sig på hennes bara arm. Jag hade väl lust att en gång säga pappa hur elak du är,, fortfor hon, då öfversten med rörhatt på hufvudet och pipa i mun, långsamt langade sig ned ifrån ett sädeslass, som körde förbi ned på gården; men Calle, som väl hundrade gånger hör! samMa hotelse, utan att någonsin se den verkställd, syntes ganska lugn och ryckte löf ifrån häcken för att smälla med, under det öfversten närnade sig till gungbrädet, med byxorna nedtoppade i ett par ofantliga stöflor, hvars hansar stodo rätt ut på sidorna, och hade en frappant likhet med pMästerkatten, eller katten i! N