SAMUoeL. E HERTIGENS AF NEMOURS ANKOMST TILL 1 l f : LONDON. Man läser i engelska tidningar att bertigen af Nemours, konung Ludvig Filips andre son, anlände till franska ministerens hotell i Manchester square i London söndagen den 27 Febr. kl. balfll 8 e. m., från sydöstra jernvägsstationer vid Lon-l donbryggan, åtföljd af franska ministern grefvenl de Jarnac. Han var åtföljd från Paris af ett afl. sina barn, af sin syster prinsessan Clementine ochl. hennes man, hertig August af Sachsen Coburg, des) sas tre barn, samt en läkare. Hertigen syntes svårt nedslagen, emedan han led af den utståndna ansträngningen, och deras flykt ifrån Paris hade gått så hufvudstupa, att ingendera medförde någon gar-! derob till ombyte af kläder. Grefve. de Jarnac, grefve Louis Noailles och hr de Rabaudy voro samlade i förstuzan för att mot-( taga de höga flyktingarna. En kort stund derefter infann sig prins Albert, och infördes genast till dem. Detta möte beskrifves i en engelsk tidningsartikel såsom djupt uppskakande för alla närvarande. Om hertiginnan af Nemours, som är enl kusin till prins Albert, saknades alla underrättelser. Hertigen lärer hafva tappat bort henne i trängseln på en gata i Paris. Hertiginnan af Montpensier anlände äfven på lördagen kl. 4 till franska ambassadörens hotell i London. Hon hade skiljt sig från konungen och drottningen, kort efter sedan de lemnat Paris, och skyndat till Bulogne, under eskort af en trogen vän till hertigen af Montpensier. Till Abbeville kom hon med svårighet, emedan en pöbelhop hade igenkänt och insulterade henne. Hon flydde undan dem i ett hus, hvarifrån hon sedan flydde ut genom bakporten och slutligen uppnådde Bologne. Hertigen och hertiginnan af Sachsen-Coburg flyttade på aftonen till Buckingham-palatset. Hela dagen voro de höga flyktingarne öfverhopade af talrika visiter, hvaribland hertiginnan af Kent, hertigen af Wellington, alla de utländska ministrarne och deras fruar, samt en mängd earler och viscounter med fruar, hvilka alla, enligt de engelska tidningarnas vanliga sätt, samtligen finnas till namnen uppräknade. Prefekten i Paris anvlände likaledes på söndagsaftonen till London, sedan han flytt från Paris, natten emellan thorsdagen och fredagen. Fransyska f. d. sjöministern, hertigen af Montebello, en medlem af det störtade Guizotska kabinettet, kom till London redan på Lördagen, äfven nära utblottad. Baronessan James Rotschild och hennes unga familj anlände till baron och baronessan Rotschilds palats, på gatan Piccadilly i London, lördags e.m. den 26 och flyttade derifrån till Mivarts hotell. Fru Rotschild hade rest från Paris i den största förskräckelse, och man kan göra sig begrepp om den brådska, som varit rådande att komma undan, deraf, att de icke hade med sig mera saker än som funnos inknutna i ett par handdukar. En Pariserkorrespondent till tidnirgen Weekly Chronicle innehåller angående folkscener, som föregingo och passerade under revolutionen, följande anteckningar af ett ögonvittne: Måndagen d. 2 sent på aftonen, syntes öfverallt på gathörnen de kungörelser, som förbjödo den dagen derefter tillämnade banketten, och förklarade regeringens afsigt vara, att med militärstyrka skingra hvarje församling. Man kan knappt föreställa sig huru bastigt gatorna nu uppfylldes med grupper, som häftigt och oroligt samtalade om detta betydelsefulla förbud. Då jag sökte titta emellan de sammanlutade hufvudena på någon af dessa grupper, såg jag en sotig hand, som höll en fackla, hvarmed han lyste åt en bredvid stående person, som läste plakatet högt för mängden, under det han höll händerna för ögonen. Sådana scener förekommo öfverallt, och den allmän na känslan tycktes vara en fullkomlig häpnad öfver det så hastigt vidtagna förbudet och villrådighet om hvad, i anledning deraf, vore att göra, På boulevarderna råder samma oroliga spänning; framför alla kafeer stå talrika grupper, bland hvilka aftontidningen Le Moniteur Universel läses högt. Kolportörerna äro omgifna af köpare, och man betalar ö å 6 gånger det vanliga priset för att få en tidning. Öfverallt fördömes oppositionens beslut att draga sig tillbaka, och hvar och en synes med perplexthet och ovisshet afvakta morgondagens händelser. Mot Odilon-Barrot hör man öfverallt uttalas namn, motsvarande pultronp, kruka, backhare, falskhet, o. 8. Vv. En person, som var närvarande i dag vid deputerade-kammarens öppnande, berättade mig om Odillon-Barrot, att ingenting kunde öfvergå den bakvända fåfängan i denne ledamots hållning och sätt att föra sig, hvilhet, likasom hans obeslutsamma och rädda half-liberalism, hindrat honom att någonsin få åtvjuta fullkomligt förtroende ifrån någon sida. Han inträdde i salen med handen, emellan den igenknäppta rocken, vid bröstet, och armhogen lyftad i en pompös, teatralisk ställning, såg sig omkring med halft rynkade ögonbryn och satte sig derefter i en posityr, som liknade en tea terkungs. Då inrikes-ministern Duchåtel passerade förbi honom, spratt han till med ett slags tillgjord afsky. (Denna beskrifning på den ejest talangfulle och genom sina sednare ansträngningar. för valreformen om frihetens sak förtjente statsmannen torde icke vara så alldeles oriktig. Det synes tydligen, at! han aldrig haft något egentligt stort politiskt inflytande hos något parti; och hans sista mjölkoch vattenförsök i dep. kammaren den 23, visade äfven alltför liten takt och att han, likasom hr Thiers som är en ännu långt större talang, aldrig uppfattat och känt opinionens och partiernas verkliga ställning och valör, om vi så få säga.) Om barrikadernas uppförande berättar samme ögonvittne: Det var högst intressant att betrakt: Pariserfolket medan de voro sysselsatte med barfi kadernas uppförande om natten. Karlarne sågo allt bleka ut vid ljusskenet, men beslutsamma och utar fruktan. Somliga yttrade icke ett ord, utan arbe tade endast med största ifver på att rifva upp gat ma mm ÖS. aa blänaeda inn nå Ivktnålarna der