RE re måtte fästa Korgl. Maj:ts uppmärksamhet på den stora vigten af denna näringsgren. Det voro i politiskt afseende oklokhet att sätta sig I beroende a varans import från utlandet. Talaren yrkade derföre återremiss. Många instämde. C. J. Pettersson och C. Engström yrkade äfven i skriftliga anföranden återremiss. Den sednare ansåg äfven förhöjning i priset å den utländska varan lämplig. Per Nilsson, J. P. Danielsson, Ola Persson och Erit Persson önskade alla återremiss och förböjningsriset. ? Östman föreställde sig, att genom återremiss föga vore vunnet. Vid blifvande granskning af tulltaran kunde tullen höjas å utländsk salpeter, hvarigenom den inhemska näringen bäst skulle upphjelpgs. Återremitterades. Ekzonomiutskottets utlåtande J2.28, i anledning af väckt fråga om upphörande af skånska kavalleriregementernas såkallade fotoch ådermöten, bestreds af motionären, Sone Pirsson. Han hade kboppats, ait tiden vore inne för lindring åt det betryckta jordbruket, och frågade om det vore skäl till afslag å motionen, att dessa möten sedän långt tillbaka fortfarit? Den besparing, som vånnes genom fotoch ådermötenas indragning, Vore nog till några Gagars regementsmöte. Skälet för bibehållandet af ådermöten skulle vara, att ryttarne derunder må se och lära sig huru hästarnes åkommor botas? Men då vid dessa möten hästarne aldrig botas, endast besigtigas, och ägaren till. hästen väl lärer vara mest måa ora dess helsa, anhöll motionären om rätt för rusthållarne att sjalfva få uppvisa sina hästar, och yrkade återremiss af utlåtandet. Många instämde. Per Nilsson trodde, att ändamålet lika väl vunnes på regementsmötet, och förenade sig i allo med Sone Persson. J. P. Darilsson tillkännagaf, att samma förbållande vore lämpligt för Smålands hussarer och alla andra kavalieriregementen. terremitterades. Af Statsutskottets utlåtande J4 73, angående reglerinpgen af utgifterna under riksstatens 4:de hufvudtitel, bifölls ingressen. Första punkten, angående indregne 6:te fördelnivgsbefälhafvarelinens användande till pensioner, väckte mycket motstånd. Christen Andersson ansåg orätt att tega på hand en nj och fortfarande pansionsskyldighet för staten. Nu, då ropet på indragniogar och besparingar är så stort och allmänt, vore det ett ogrhördt exempel inom Europa, om vi, med detsamma vi hoppas på minskning af vår stående aime, skulle föröka underhållet för dess generaler. F. Husberg läste ett längre skriftligt anförande, rörande hushållningen med armen i allmänhet, 4:de hufvudtiteln, vår bottenlösaste brunn, slukar ensam minst 4 synliga millioner. i Vid betraktande af den enskilda uppbörden bredvid statens allmänna inkomster förete sig anledningar till mycket hvad man kallar fusk. I Sverge säger man finnes en ovanlig mängd af kontroller! — för siffror, ja — men för lojbet, slarf, oförstånd? — I f. d. statsrådet af Wingårds minnen omtalas t. ex. de der kanonerna, som släpades genom Westergöthlånd — och slutligen blefvo nedgräfda. — Vid en lastageplats i Södermanland funnos några andra kanoner. Dem sprängde man på det de ej måtte falla i folkets bänder. — Stockholm skulle befästas: man kostade stora summor derpå och resultatet? — se i skogen vid Carlberg! — Eskilstuna: gevärsfaktöri och dess förvaltning väcka känslor af förvåning, serdeles hos de kringboende. Dylika företeelser i militärväg kan knappt något annat land förete. De begärda anslagen till. slagkrutshufvar och reservfänghålstappar. om möjligtvis ej af samma sort som studentens räkning för de söndersutna basfiolerna, äro dock förebud till begäran om anslag, kanske till papper i patronerna, och krita till skurningen, Talaren kunde ej hitta på nog kraftiga ord för sitt ogillande af hushållningen med gevären och anslagen derför. — Skulle utskottets utlåtande anses innefatta svar på alla inkomne enskilda motioner i hithörande frågor? Tal. yrkade återremiss, och tillade, att då folkets tillgifvenbet är det säkraste värnet för thronen, borde ej detta folk så skoningslöst behandlas som nu. — Anders Andersson från Wermland önskade att den besparade generalslönen må komma statsverket tillgodo. Sahlström måste, ehuru Utskottet visserligen föreslagit några inskränkningar, likväl ogilla dess utlåtande, enär en mängd motioner angående indelta armåens reducering, beväriogens vapenöfningar m. m. ej blifvit vidrörde. Nationernes säkerbet beror ej heller på stående armåer, derpå. har man haft exempel så väl i fordna dagar, som ock helt nyligen. I Sverge är det bedröfligt att om något öfverskott finnes, man alltid söker uppfinna nya utvägar till dess användande. Folket betungas så hårdt, att det slutligen ej har någon egendom att försvara. — Talaren yrkade afslag å alla anslag tills vidare. — Många instämde. Sven Jonsson från Jemtland, Per Nilsson, Erik Andersson, Efraim Larsson, Jonas Christoffersson, Anders Olsson och Wenander talade alla för återremiss. Lars Larsson kunde ej heller bifalla första punkten. Det lider intet tvifvel att ju ej Ständerne genom sina skrifvelser om indragningar — om de ock ej fullt tydligt uttryckt sig — menat besparing; hvarföre ock talaren trodde att Konungens rådgifvare i frågan ej iakttagit rikets sannskyldiga nytta. I samma syfte talade Petter Jönsson och f. talm. Anders Ericksson. . Strindlund anmärkte slutligen att Statsutskottet vid behandlingen af denna punkt ansett sig böra respektera Rikets Ständers skrifvelse angående indrag-! ET nn