MRÄAVFPFES SE LLLL RIZSDAGEN. I Ridderskapst och Adelns aftonplenum sist!. lördag fortsattes och su:sdes föredragningen a! statsutskottets utåtande om regleringen af fjerde hutvudtiteln; punkte:na 21, 23. 23, 26,27 och 30 Litt. B—I bifsilo:; 23 och 30 Litt. L. ansågos icke föranleda till någon åtgärd; 29 cch 30 Litt A. godkändes; 12: 2 mom., 22, 24 och 30 Litt. K. återremitterade3 på grund af sanmärkningar, som mot dem framställdes af frih. Peyron, hr Lefren och frih, Palmstjerna. Hr von Wahrendorff uppläste ett anförande angående keammarladdningskanoner, hvilket, såsom innefattande en ny motion, begärdes på bordet. Övear ingressen till statsutskotets utlåtande om regleringen af femte hufvudtiteln, innefattande anslagen till sjöförsvaret, uppkom en diskvssion, under hvilken sjömiaistern frib. Gyllengranst försvarade den kongl. propssiionen och hr Coijet uppläste ett anförande, hvarut: han gjorde anmärkningar mot den i densammz2 innefattade planen till sjöförsvare!s organisatior. Hr GCsäjet ville, att detta försvar skulle mer vara baseradt på en stark skärgård flotta. Genom votering, som utföll med 64 röster mot 26, beslöts ingressens återremiiterande. — Bondestiåndets plenum sistliden Lördags förmiddag börjades med ett anförande af Sahlsträm, i anledning af Heurlins påstående under föregåerde plenum, att det vore decimalsystemet, som störiat Ludvig XVI, hvilket talaren då bastred, och i anledniag deraf erhöll uppmaning att läsa historien. Denna uppmanisg hade talaren nu ställt sig till efterrättelse, och uppläste åtskilliga data ifrån Nationslförsamlingens första sammankallande, och derpå följande bändels-r, endast för att visa, att hans föregående yttrande ej varit föranledt af något tillfålligt hugskott eller af motsägelseanda. — Rutberg önskade, att dylika strider ståndskararater emellan måtte upphöra. — Sahlström fann Rutberg hafva fullkomligt rätt, och ville vara den förste att ställa sig dess önskan till efterrättelse. Han hade blott velat orina begreppet för sig sjelf och andra. — Petter Jönsson bestred hvad hån kallade minoritetens sätt, att vilja göra sin mening. gällande genom skriftvexling den ena plenidagen efter den andra. — Heurlin fann den gode vännen Sahlströms isigter vara stridiga mot bans, så väl i detta som i många andra fall. De trodde sig på olika sätt böra tjena sitt fosterland — det vore saken. Diskussionen fick utgå ur protokollet, äfvensom den lilla följande: Matts Persson ville, då man nu vore inne på personlighetsprincipen, framhålla det oskick af en tidningsreferent, att låta de ord talaren yttrat till förmån för decimalsystemet, skrifvas på Per Mattssons räkning, och genom dylika förvexlingar ta heder och ära af personer ). Talsren finge af sina kommittenter uppbära oförtjenta förebråelser i följd häraf. — Rutberg tyckte ett dylikt fel vara förlåtligt, då tidningsskrifvarne äro menniskor och lätt kunna misstaga sig. — Andreas Bengtsson och förre talmannen Anders Eriksson anmärkte, att rättelse lätt kan begäras hos den tidning, der misstaget skett. — Malts Persson vore ej den som springer på tidningsbyråerna 0. 8. V. . Härefter förekom Statsutskottets utlåtande 4 82, anledning af väckt motion om förhöjning å priset för salpeter. Petter Persson yrkade i ett skriftligt anförande, återremiss häraf, på det priset å salpeter måtte höjas till 7: 24, eller minst 6: 32. Flare instämde härmed. Andreas Pengtsson hade önskat, att utskottet ) Detta misstag hade redan blifvit at referenten anmäldt och i lördagsbladet rättadt.