IUPDER eOmollagas I iorsinömnde Rcntor. WUWideln:ag klo ning af 6:te militärbefälhafvarelönen och dess eånvändande till pensioner, och tal. hade äfven för sin del i Utskottet trott sig pligtig, att tillstyrka hvad Ständerne sjelfve begärt. — Återremitterades. 2:a 6:e och 7:e punktens 4:a mom. biföllos, äfvensom 83:e punkten. 7:e punktens 2:a mom. återremitterades. 9:e punkten, angående instruktionskompagnier, rönte lifligt motstånd. Erik Persson egde ej den militäriska kunskap, som fordrades för sakens närmare bedömande, men visste att våra förfäder utan dylik gymnastik uträttat stora mandater. Anders Andersson från Skarsborgs län kunde ej inse att fullt skäl funnes för de skarpa anmärkningarne emot Statsutskottet. Såsom ledamot af samma utskott hade talaren endast haft väsendtliga anmärkningar emot denna punkt, och det på skäl af de från alla håll hörde yrkanden om indragningar af den stående. armåen, till så stor del, att förbättringar derigenom kunde beredas. Striden inom utskottet hade varit så skarp, att den gick, som man säger, på lif och död. Den förseglade sedeln hade afgjort beslutet. Anders Andersson från Wermland, Anders Andersson från Örebro län, Erik Ersson och Christen Andersson yrkade återremiss. Strindlund instämde, enär äfven i denna punkt Bondeståndets önskningar blifvit öfvervoterade genom den aflagde sadeln. På eftermiddagen fortsattes diskussionen härom: la Persson, Sone Persson, Efraim Larsson, Olaus Eriksson, Per Nilsson och Petter Pehrsson talade för åt-rremiss. Östman tyckte ökade -kostnader för armeen vara onaturliga då riket njutit fred i mer än 30 år. Kostnaderne för försvarsverket gingo år 1815 till 2 millioner, och nu, huru ofantligt hade de ej stigit. Folket, betungadt af alltför dryga utgifter, griper till hvilka medel som helst; brottslingarnes antal är i jemt .stigande, och då man söker värna sig mot utlandet, uppväcker man inhemska, långt farligare fiender. Att en sedel kunnat afgöra denna fråga, visar uselheten af vårt närvarande representationssält. Härmed instämde Christen Persson, Ola Månsson, m. fl. ; Andreas Bengtsson insåg nyttan af instruktionskompagnier, såsom tjenande till gemenskapens utbildning i kunskap och duglighet. Bland underbefålet finnes stor brist på erfarenhet. Mången af våra soldater och korporaler skulle med tillgång till undervisn:ng bli lika goda officerare som mången grefve, baron eiler adelsman, hvilken genomgått krigsskolan vid Carlberg. Hindras den fria utvecklingen, så lära de lägre aldrig kunna bringas upp till duglighet. Tal. vore så!edes böjd för bifalltill denna punkt, med förbehåll att beväringsmötena inställdes under freden. Imedlertid, då ingea motsvarande lindring för närvarande vore beredd, yrkades afslag. Lars Larsson och Anders Persson yrkade återremiss. . Sahlström tilltrodde sig ej kunna underkänna nyttan af instruktiorskompagnier, men ansåg landet ej förmå bära flera bördor. Vid 4830 års riksdag bifölls anslag för saken, men på e. o. stat, hvarföre anslaget upphörde. Emot försök att uppföra detsamma på ordinarie staten måste tal. dock opponera sig, och yrkade återremiss. — Likaså Lars Wenander, Anders Andersson från Skaraborgs län cch Matts Persson. Återremitterades. 40:de punkten bifölls; 11:te återremitterades; 12:e bestreds af Christen Andersson, Efraim Larsson, Rutberg m. fl.; försvarades af Strindlund. Bifölls. Häremot reserverade sig Christen Andersson och Sahblström. 43:e—235:e punkterne biföllos. Emot beslutet angående 20:e punkten reserverade sig Olaus Eriksson, Wenander och Anders Andersson från Örebro Nå 26:e punkten återremitterades. 27:e—29:2 biöllos. Af 30:de punkten återremitterades litt. A—F, efter åtskillga mot dem framställde anmärkningat af Sahlström, Erik Persson, Christen Andersson, Husberg, Bengt Gudmundsson, Lars Larsson m. fl. — Litt. G., angående anslag till Carlsborgs, bestreds af Anders Andersson från Örebro län och Efraim Larsson. Andreas Bengtsson tyckte detta anslag åsyfta ett godt ändamål, neml. att sysselsätta arbetsstyrkan vid fästningen. Skulle i framtiden jernvägar eller andra större anläggningar komma till stånd, så kunde planen med Cärlsborg öfvergilvas, enär arbete å annat håll funnes; men innan dess borde man noga tillse hvad som är att göra. Man klagar öfver att här finnes fullt af banditer i landet: må man då skaffa dem nyttigt arbete när tiilfälle gifves — Anvders Andersson från Skaraborgs län anmärkte, att detta anslag är ämnadt till arbetsmaterial. Pionierernes underhåli utgår af 8:de hufvudtiteln. Arbetet vid Carlsborg vore utfördt med mycken möda, stort och vackert, hvarföre skäl vore att ej öfvergifva detsamma. — Anders Gustafsson delade denna tanke. — Återremitterades, äfvensom litt. H. och I. Litt. K. bifölls och L. fick bero. Utlåtandets 31 punkt bifölls efter någon diskussion emellan Strindlund, Sahlström och Lars Larsson, angående nyttan af enkel eller dubbel bokföring. FF — — I Bondeståndets plenum den 46 sistl. Febr., då fråga om bankovinstens användande förevar, yttrade riksdagsfullmäktigen Carl Nilsson från Österoöthland,. efter att hafva talat emot Utskottets åsigt