ST — AAA kade en adjutant, att genomgå det farliga eldprofvet af de dagliga ock skickliga attackerna ifrån ett par ögon, för mycket vackra att icke förorsaka ett totalt nederlag. En kapitulation afslöts, och utan alltför mycket bråk och omvägar, annars vanliga vid sådana tillfällen, kom det unga herrskapet öfverens och sväfvade sedan dagligen i sjunde bimmelen, beruside och saliggjorda af deras själars harmoni; man svor långa och fruktansvärda eder, både af det kända och brukliga slaget och många, som den fintliga kärleken påhittade, ännu mera bindande; man klippte hårlockar af hvarandra och bar i medaljonger, man samlede ett helt herb:rium med örter af alla slag såsom minnen, man skref på vers och prosa de obegripligaste förklsringar öfver sina obegripliga känslor; man var med ett ord alldeles intrasslåd i kärlekens allra trassligaste garn. Men — menniskonaturen är svår att ugrunda, och ehuru den unga herrn svor som en kroat, att han icke kunde lefva och andas utom den krets hvilken etrålarne af den tillbeddas ögon upplyste, så lär likväl icke den binz2el kärleken, som det pistås, pålägger sina offer, varit tillräckligt tät, att icke andra s!rålar skeno igenom och slog0 löjtnanten i ögonen. Man kan icke, derföre att man beundrar törnrosen, vara likgiltig för alla andra blommors behag, och om man blifvit b-sagrad af den smäktande glansen i ett par ögon som förgätmig-ej, så följer alldeles icke deraf, att man är känslolös för blixt:rne Hrån est par svarta. — Den unge löjtaanten tyckt? åtminstone :å. Han var så i farten, att då ban hela dagen under solens strålar svärmat med Cloihilda om sin etheriska kärlek i det blåv, svärmade han hela nalten under roånskenet i des gröna med den fagra Marie, bennes nåds lilla nätta kammarpiga. Den krabaten var icke dum, som du ser, och jag afundades honom verkligen; du fisner, att mindre fördelaktig ställning kan man ha här ! verlden. Om de nattliga svärmerierna varit lika sublima vet jag ej, men någon tid dercfter fick Marie flytta; den unge herra reste sin väg, Cto bilda måtte icke tyckt om hans vexelbeundran för de blå och de svarta ögonen; sannt