Aftonbladet – 11 mars 1848, sida 2

ten, innehåller, att som jemlikheten är en af illfälle ej underlåta att uttala min innerliga ch lifliga tillfredsställelse öfver den aktning, om Pariserfolket, midt under de stora händelerna, bevisade religionen. Jag är öfvertygad, tt detta skall djupt röra Pii IX:s bjerta, och tt de trognes gemensamma fader i alla sina vöner skall nedkalla himmelens välsignelse öfver rankriken I Parisersparbanken hafva sedan två dagar räknadt från den 4 Mars) af 4183,000 delegare j mer än 4300 anmält sig till återbekommande f sina issattser; hvilket vill säga ungefår dub,elt af det vanliga antalet. Detta faktum, annärka de utländska blad som tala härom, velerlägger, bättre än något, alla farhågor. När Parisarne sjeliva kunna vara så lugna, har man nledning att på andra orter ej oroa sig för teras räkning. ; Democratie Pacifique har till prov. regerinsen inlemnat en ansökning, deruti bland annat inhbålles om ofördröjligt inrättande af en portölj för framåtskridandet,, eller ett progressionslepartement. Framtiden skall hafva sin röst ned i ministeren. Det föreslagna departemenjet skulle hafva till uppgift att förbereda lasarne för arbetets organisation, och förverkliga folkets alla rättmätiga förhoppningar. S:aden Bourbon-Vendee, skall åter upptaga namnet Napolgon-Vendee; Place de la Concorde, jemte bron af samma namn, ånyo heta Placc (och Pont) de la Revolution; kongi. bibliotheket vid Richelieugatan: Bibliotheque de la Republique; kongl. oper:in: Theatre National; Piace Royale: Place de la Republique, 0. s. Vv. Värdet af den skada, som tillfogats S:t Germains-jernbanan beräknas till fyra eller fem millioner. De atmosferiska machinerna vid Nanterre äro förstörda; likaså broarne vid Asnigres och Bezons. Bron vid Treil och stationen vid Meulan äro uppbrända. Jernbansbolaget fördubblar sina bemödanden att snart återställa allt. Nordbainan skall ofördröjligen göra tjenst igen. Strassburg, Colmar, Mählhausen och alla städer i Elsass hafva förklarat sig för republiken, Le National förklarar, att de mordbrandsanläggningar, som några dagar hvarje morgon satte sinnena i oro, icke kunna läggas pariser-! bafolkringen till last, enär den alldeles bållit sig fri från dylika afskyvärda förbrytelser. Sirama tidning tillfogar, att man ganska väl känner mordbrännarne, att regeringen efterspanar dem, och att hon skall veta ertappa anstiftarne till så förhatliga illgerningar. Pariserunderrättelserna af den 4 Mars vitsorda, såsom redan i går nämndes, att rörelsen i staden återtagit sin vanliga gång, att lagen berrskade och att de åtgärder regeringen vidtagit för att återställa ordningen i den omgifvande landtbygden, der en hop löst folk sökt att begagna tillfället för att stjäla och plundra, visat sig verksamma. Provisoriska regeringen visade sig hysa förtroende till engelska kabinettets vänskapliga tänkesätt; men de stora kontinentalnakternas sändebud iakttogo ännu sin återhållsamma, observerande ställning. Den förordning, som afskaffar adelsvärdigheAA 30 RN PS CR RR OL PA RS OD PA franska republikens tre stora principer och genast bör tillämpas, äro alla gamla adelstitlar afskaffade; de dermed förenade qvalifikationer förklaras upphäfde; de kunna icke offentligen antagas och icke i rågon offentlig akt ifrågakomma. En talrik deputation hade den 29 Febr. afgått till stadshuset, för att begära tillåtelse att på kyrkogården S:t Mandå uppsöka Armand Carrels ben och få föra dem till Pantheon. En medlem af provisoriska regeringen utgick för att uppmana dem att låta denna sak hvila, intill dess regeringen henn föranstalta att den kunde ske med all värd g högtidlighet, då hennes ledamöter skulle deltaga i ceremonien. De deputerade förklarade sig dermed belåtna; de gingo till grafven, der den ifrige förfäktaren af folkets sak hvilar, och beströdde den med kransar. Till krigsministtren hade kommit ett bref till Guizot från hertigen af Aumale i Algier, hvari denne lyckönskar ministern till den energi ban visat i förekommandet af reformbanketterna. Man försäkrar att den 24 drottningen och hertiginnan af Orleans hade under knäfall sökt förmå Ludvig Filip till eftergift, hvarvid konungen skall hafva svarat: nJag skall i intet gifva efter; gör jag det, så är jag förlorad! Äfven mellan Carl X och hertiginnan af Angouleme hade en dylik scen ägt rum kort före Tjulidagarna. Uti Constitutionnel, för den 28 Februsri följetong förekommer under rubriken Theatres följande: Dramen har hela veckan uppförts på gatan, loch hvilket skådespel var väl mera förvånande, Å Å mera förfärligt! hvilken scen mer rik på djupa sinnesrörelser, fruktansvärda händelser, underbara utvecklingar, oerhörda öfverraskningar! Hvad poeternes dikter äro små, jemförda med dessa storartade tilldragelser uti verkligheten! IFörenen inbillningskraften och snillet hos Aeschylos, Ssphocles, Corneille, Shakspeare, Schiller, -ILopez de Vega: de skola icke skapa något jemörligt, något så målande, så fullt af oförutsedda .Ihändelser, af stora passioner, intet som kan med I den stora handlingen förlikas, hvad beträffar den förfärliga storheten hos tilldragelserna, katastro.Ifens djup, lexans vigt. För detta stora drama af trenne dagar hafva alla de andra försvunnit; och teatrarna bafva varit slutna, stumma, icke förmående uthärda täflan med detta underbara och hänförande skå.despel ute i verkligheten. De återtaga likväl nu I j sin roll. I går, lördag, tillkäpnagåfvo afficher att operan (för närvarande nationIteatern) åter mm AT AR ar 2 Öurmnaeca och Theatra fran.