Aftonbladet – 10 mars 1848, sida 2

Ändtligen var jag tillräckligt återställd för tt få lemna mitt rum, som började få en temig anstrykning af arrest; och det var med serleles tillfredsställelse jag framför spegeln ordnade mitt hår, som blifvit något revolutionärt sinnadt under den långa tid det fått :vexa fritt och fredadt för både hårtång och sax, tyidag, dag skulle jag ju få återse Clothilda för första gången på så lång tid. Jag knöt min halsduk väl för sjunde gången, utan att ändå vara rätt belåten dermed, mönstrade nu, ändtligen färdig, hela min person, och förargades att inte i den lilla spegeln kunna få någon fullständig öfversigt deraf, utan vara tvungen att endast delvis betrskta densamma. Imedlertid tyckte jag mig nästan vunnit något genom den blekhet, som helt säkert skulle göra mig mera intressant i Clothildas ögon, än den alltför höga rodnad och stora frodighet, som förut ofta gjort mig harm och bekymmer såsom alldeles opassande för en grubblande och olycklig älskare med aldrig så litet anspråk på att vinna deltagande. Jag kastade ännu en blick i spegeln, och sedan jag med någon svårigket lyckats bortjaga det leende, som mot min vilja ville lägga sig öfver hela mitt ansigte och sqvallra om den sällbet och förtjusning jag kände, :och i stället .påtrugat -mig en min af tankfullliet och lidande, som onekligen klädde mig många procent sämre, skyndade jag utför trappan. Mitt bjerta klappade och jag kände med:grämelse hur den blekhet, hvarpå j:g byggt så stora förhoppningar, försvann och efterträddes af den