Aftonbladet – 10 mars 1848, sida 1

ETT MINNE. AF R-—RD. Jag tyckte det rörde sig de.inne, afbröt öfverstinnan, jsg kom just upp för att höra om ingen förändring synes till med den stac ars herr Fredberg. Mor Greta är väl inne hos honom ?s.i i i Nej, hot gick ned nu och skulle få sig lite mat, och jag lofvade att bli här emellertid, fastän det gör just detsamma om bär är någon eller ej, för han ligger der som en död, oca en kan inte få ett guds lin i honom; jag försökte i morse med lite buljopg, men det var stört omöjligt. . Ja, det är då också ett elände, det är väl nu på fjerde veczan, som han legat så der och inte blir de hvarken lif eller död; det går väl an nu ändå sen han fick blodiglarne kring halsen, men förut kunde ju inte käringstackaren regera sig med honom och få honom att ligga stilla; han högg henne på örat ibland när hon kom med medikamenterna, så hon tappade både glasögon och mössa, för Gud ä icke det sant, jag såg det sjelf en gång då jag var uppe; och mot mig var han rätt ohöflig, men det vill jag då aldrig tänka på; stackare han! visste inte hvad han sap. I Det var i dag som doktorn trodde någon brytning skulle ske), sade öfverstinnan. Ja Gud ska -veta att det vore tid på att han blef frisk igen. Lilla Cxlle, som går här syslolös, är sannerligen så ostyrig och piflugen, att man har inga händer med honom; han är öfverallt och gör odygd; häromdagen kom han i skafferiet och skuffade katten i en mjölfjerding, och då han sen skulle klifva upp för att räcka bakelsefat, som jag just. med flit satt så högt för att få ha det i fred, så drog han hela ägg-: ) 5e Aftonbl, J4 46, 47 ö1,och ös.