Aftonbladet – 8 mars 1848, sida 2

— Gårdagens spektakel, då Friskytten uppfördes till benefice för herr Strandberg, var en verklig högtid. Det var nemligen den 7 Mars år 1838, således jemnt för 40 år sadan, som Jenny Lind första gången framträdde på scenen i ett större sångparti, uti samma roll som hon i går utförde. Hvilken mängd af trumfer har h n icke sedan skördat, huru mycken konstnjutning har icte hennes stora talang skänkt åt publiken i flere länder? Också lärer hon sjelf årligen bafva firat denna dag i kretsen af några vänner såsom sin musikaliska födelsedag. Denna omständighet hade förmodligen blifvit bekant för gårdagens publik, som helsade herne med den lifligaste enthusiasm, inropade henne minga gånger och öfverströdde henne med blommor, buketter, kransar och verser. — Herr Strandberg rönte äfven mycket bifall och inropades vid slutet. Efter spektaklet hade theaterpersonalen jemte direktionen till den högtidliga dagens fi ande samlat sig och framträdde på scenen med en Jyckönskan till konstnärinnen, hvarefter de hade å den s. k. barntheatern föranstaltat en supå, dervid nedanstående verser författade, den ena af hr Blanche och den andra af hr Jolin, afsjöngos vid hennes skål. Af hr Blinche: Var helsad du ära för Skandiens bygd! Du blomma af dygder i lagrarnas skygdt Du sångens herrskarinna, Du tonernas prestinna, vår hyllning nu tag! Hell! Hell! Tacksamma offer brinna. Hell! Hell! Vår byllning nu tag. Väl fjerran kringljuder Ditt frejdade namn; men kärlek dig bjuder Din fosterjords famn. Det stora och ädla Du vet att förmedla, beundran och kärlek följa ditt namn! Så länge finns känsla för snille och dygd, Ditt minne skall lefva i Skandiens bygd! Af br Jolin: TILL JENNY LIND DEN 7 MARS. Likt perlor, som blyga sig gömde, så tonerna lågo och drömde så djupt i ditt bäfvande bröst. Då steg från den himmelska thronen en genius — Inspirationen — och gaf åt de drömmande röst. Der stod Du så rörd, så betagen. Än minns Du de strålande dragen af engeln, som kom från det blå. Triumferna i Europa, hvad väga de alla tillhopa för Dig mot Agathas ändå? De tio, de flyktade åren, med lagrar i fladdrande båren, nu sväfva ditt öga förbi. . Hur ofta du kämpat och vunnit, hur ofta du lidit och brunnit, som Norma, Al:ce och Lucie.