som nationalgardet anträdde nu: återtåget, beledsagade af folkskaror och under rop från dessa: pLefve reformen! Lefve linietropparne! Lefve nationalgardet! Ned med municipalgardet! Hatet emot det sistnämnda gjorde nödvändigt att skydda dess samtlige corps de garde med afdelningar af linietroppar eller kavalleri. Dessförinnan hade folket likväl hunnit storma flera högvakter, afväpna manskapet och antända byggnaderna; men mot kl. 7 om aftonen var det slut härmed; i stället såg man vid bulevarderna flera hus illuminerade när folket anlände dit, för att under fortsättning af förutnämnde tillrop och afsjungning af Marseljersången följa tropparne hem. Nytt jubel utbröt härvid ibland hopen, som straxt derpå fortsatte sitt tåg och tvang alla hus att illuminera, så att efter kl. 8 hela Paris var upplyst; folket genomlopp i alla riktningar staden, som nu erbjöd en intagande anblick. I detta ögonblick trodde man allmänt, att emeuten var slut; ty iogenstädes visade sig vidare symptomer till ytterligare uppror, så vida man icke vill gifva några liksom blott för ro skull på gatan S:t Denis upprättade och straxt Jemnade barrikader, namn af rebelliska företag. KI. 9 hette det dock att en massa folk jemte en mängd nationailgardister dragit till polisprefekturen och fordrat de fängslades lössläppande; municipalgardet kade härvid gjort motstånd, och mellan begge partierna hade det kommit till en allvarsam strid, i hvilken folket blef tillbikaslaget. Denna bändelse uppretade på nytt hopen, som likväl snart lugnade sig åter. Men kl. half 40 om afionen spridde sig ryktet att ministeren icke hade afgått, och att man blott narrat folket, nr man förkunnade bildningen af ett nytt kabinett. Genast tågade nu folkskaror till Guizots hotell, som bevakades af en afdelning af 14:de infanteriregementet, och der ropade de: Ned med Guizot! Lefvereformen!, Fiera nyfikna stodo der förut och kommo således att bilda skarornas första leder. Hopen begynte nu att kasta sten på hotellet, hvarefter tropparne, utan föregående varning lossade två salvor efter hvarandra, med den verkan att 40 mennistor stupade, de flesta döda. Från detta ögonblick kan revolutionens början datera:. Folkets raseri steg nu till det yttersta, och hide hopen ägt vapen, så skäalle -hotellet hafva dlifvit nedrifvit. Ett till stället hastigt beordradt dragondetachement rensade snart platsen och spärrade en del af bulevarden. samt alla de gator, som leda till ministerns hotell. Om 42 stypade bekymrade sig ej den offentliga myndigheten; de sårade fördes af folket till de närmsta apoteken, de döda bortfördes på kärror, under ursinniga bämdrop. En afdelning kavalleri följde det betydelsefulla sorgtåget i spåren, och mer och mera tätt och talrikt blef detta ju längre det tramskred! Underråttelsen om hvad som händt spridde sig:som en löpeld; folket beslöt ett nytt anfåll, det inbröt med våld i alla hus och furdrade nationalgardets gevär, hvilkas utlemnande ingen djerfdes vägra, och vid midnatten var en kedja af barrikader anlagd emellan Rue Montmartre och Rue Antoine, samt emellan Boulevard des Italiens och Boulevard S:t Antoine: Midt i natten kl. 42 slogs generalmsrsch, och tropparne, hvilka knappast hunnit gå till hvila: efter dagens besvärligheter, nödgades åter ut till strid. å (Den 24.) Från kl. 1 om natten till kl. 9! på förmiddagen slogs man nästan ouppHörligt;! dödå och sårade: räknades nu mera i; hundråtal. Kl. half 40 sågos flera adjutanter på åtkilliga stridsplatser, hviftande med hvita näsdukar och bedjande om ljud, som ejlätt medgafs dem. Jag: är adjutant hos general Bugeaudn — ropade hvar och en af-.dem — marskalken är utnämnd till ståtbållare i Paris. och till öfverbefälbafvare för nationalgardet. Marskalien vill ej beteckna. sitt embetsanträde med blod; han bar -derföre befallt. tropparhe att skyndsamt draga sig tillbaka, och uppför-j drar folket, att göra. detsammap; På somliga ställen mottogs detta. tillkännagifvande med ropen: ,Lefve linieiropparne! Lefve nationalgardet ln, hvaremot det i de mera revolutionslystna trakterna, såsom qvarteren S:t Martin, S:t Denis och S:t Antoine besvarades med ropet: Vi vilja icke ha. marskalk . Bugeaud tt —I Tropparne hade imedlertid dragit sig tillbaka; striden. hade upphört och ställningen återtog il det ;närmaste samma skiek som aftonen förut kl. 5; med den väsendtliga skilnad likväl; att när linietropparne och nationalgardet nu tågade genozxa gstorna åtföljda af hopen, var dennas lösen: Ned med Ludvig Filip! Ned med ministören! KI. balf 42 drog det hotfulla tåget! ned från Boulevard S:t Antoine mot Tuilerij ern2. Härifrån var redsn en kungörelse utfärdad, af följande innehåll: Konungen har befallt eldens inställelse och snämt undertecknade til ministrar. Till komsmendant för naticnalgardet har general Lt sMmoriciere blifvit utnämnd. Måtte folket lugna sig! Thiers. Odilon-Barrot. Duvergier d Hauranne. Lamoriciere.v Emellsn kl. 4 och half 3 begynte striden deck på nytt; Pelais-royal stormades och antändes, och Ludvig. Filip afsade sig regeringen till förmån för grefven af Peris, under hertö ginnans af Orleans regentskap. Detta beslut, som blef kändt El. 2 e Mm. lugnade icke folket; det inträngdo i Tuilerierna, hvarifrån den kongl. familjen likväl redan hade flytt; man visste icke hvart. Liniertropparne vägrade åter att slåss; nationslgardet slöt sig till folket, som inträngde i palatset och för roskull-losside skott derifrån jgenom fönstren. Alla konungens vagnar blefvo uppbrända; bilder af Ludvig Filip släpades på gatan; hofintendentens pspper kastades yt igenom fönstren. I siadan ringdes med stormtklockan. ) Näst föresåerde underrättelser äro från Biis