Aftonbladet – 4 mars 1848, sida 1

Sr rt— och genom dörrn, som hon lemnade alldeles öppen efter s:g,.såg jag liket af en gammal qvinna, lagdt på ett par bräder och insvept.i ett lakan, ;med ansigtet vändt åt dörrn oeh Clothildas smärta gestalt Iutad deröfver. Hon stod orörlig några, ögonblick; slutligen. lade hon handen på den . dödas panna, vände sig om och ämnade gå derifrån, utan att hon syntes märka att jag betraktade henne. De nyss så friska rosorna på hennes kinder hade flytt, hon var blek och tankfull. Gumman kom nu tillbaka och lemnade benne ett litet papper, sammanviket i form af en biljett, under det hon, Pekande med banden på gubbem; som huggit ved, och nu med raska steg trafvade framåt landsvägen, sade: NS. Far. går just nu te snickarpelle och beställer kista, och -jag tänker Mej på eviga minuten Springa te prosten,-så Yi kunna få pabegrafder om söndag, Hö Men Clothildz, som blifvit ännu blekare. under det hon betraktade biljetten; stod orörlig. och tycktes icke höra den ifriga gumman; slutligen, liksom med ansträngning bortjagande de tankar, som brefvet syntes hafva väckt och hvilka gjorde hennes ;Mnga ansigte så mörkt och dystert, att man skulle tro henne vara minga år äldre, svarade hon mekaniskt med så tankspridd och låg röst, att jag knappast kunde höra henne: ; ; Men, kära mor Greta, jag vet inte hvarför ni brådskar så; hvad gör det väl om hon inte blir begrafven så snart... Här i boden kan hon väl åtminstone få vara, efter ni inte unnat ben16 roi hennes egen stuga ens, tills hon blef (ally . : sAck, herre min Gud, så fröken talar; vi ska väl laganatt vi får rekommendera menniskan i ola vet ja. Hon är: fälla. ingen. sjelfspilling eller, stackare, och-det har alltid vart minl:g tt ära de. döan i !