Aftonbladet – 3 mars 1848, sida 2

— Tidningen Tiden hade i förrgår 2tt litet ord till Aftonbladet,, med tydlig afsigt att vara ett stort ord. Det är också undertecknadt af sjeltva P., och angår Schwezer-frågan, hvilken Tidens P. aldrig ksn smälta, utan oupphörligen idislar, sedan publikens blickar redan vändt sig derifrån, för alt upptagas af de ännu intressaniare händelserna i Italien. Det är på detta sätt br P. följer med sin tid;, och ger sna abonnenter till lifs en själaspis, som välsmakar en smnla af skåp, men dock onekligen är tillasad å la Cojsa Warg, samt efter regeln man t:ger der det fias, och lägger der det tarfvas,. Men det Palmbleadska plilla ordet, står också der i förrgårs Tiden tydligen blott såsom ett s!ags amen till den i samma nummer slutade långa jesuiterpredikan af grefve Montalambert, om hvars vederläggning, der den först hölls, nemligen i Paris, vi berättat omedelbart derefter, ech således flera veckor innan den, i trots af denna vederläggning, blifvit i Stockholm om-predikad till tröst för Tidens och Posttidningens läsare. Derföre att vi ej ansett någonting vidare behöfva sägas om denna oravion, än att de många ozanningarne deruti om Sezwoizska kriget, dess orsaker, händelser, ippträden och följder, varit ådagalagda långt rr Zn de af Stockholms ultrakonservativa blad upprepades, vill nu hr P. låta de troende inom sitt parti veta, alt Aftonbladet sträckt gevärn, och pslagit sig på tystnads. Tillika har bemälte P. bifogat diverse vanställda uppgifter grunderna för det klander, som i Paris t sig mot Guzoska kabinettets förfarande i Schweiz. Han säger, att Franska Deputeradekammeren förehrått ministeren, icke att den understödt Sepziratförbundet, utan tvertom att d:n understödt den (det?) mycket för svagt. Af samma tanke skola till och med pjosuiterfiendernav M:ehelet, Quinet och Thiers hafva varit. Nåväll om wi också i visst afseende 2cceptera, att de yttrat sig mot Guzot förebrående för det att hon alltför litet understödt söndringsförbundet i Schwe-iz, så kunde detta likväl vara sagdt ur synpunkten af Frankrikes politik, hvilken, för att herrska i Schweiz, gersa vill se detta svagt. Franska statsmän och lar2 i Deputerade-kammaren kunde, under utvecklingen af skälen för det sätt, hvarpå Franska kabinettet bordt uppträda i Sctwezerfrågan, göra den framställning, att Guizst, om han icke velat understödja civilisationens och framåtskridandets allmänna stora sak, utan håll: sig på söndringsförbundets sida, då skulle kava gjort detfa med så mycken kraft, att åtminstone Frankrikes fördel deraf skördade fruk:er, efter det icke längre fick vara frågan om humaniteten i det hela cch om den europeiska samhällsprogressionens intresse. Hvad slutligen beträffar förhållandet i Schwz, och den punkt hvarpå detta nu befinner sig, tords hvar och en, som önskar lära känna det i verkligheten, långt för detta hafva beslutit att stanna vid de officiella uppgifter och förbandlingar, som derom förekommit på sjelfva edsförbundsdagen;: Dessa hafva ock tid efter annan blifvit, dels utförligt, dels i sammandrag meddelade i Aftonbladet; och den sednaste ursunden af detta slag, nemligen Edsförbundets svar på stormakternas bekanta not, är redan i Aftonbladet för den 4 d. m. omnämndt, och kommer alt med det första der läsas oafkortadt. Uader afvaktan härpå torde Tidens något minneslösa P. uppfriska sina hugkomster af de Schweziska angelägenheterna genom återläsningen af Aftorbladet för den 3 Jan., deruti förmäles om den vederläggning af sina förriga schweizer-uppgifter, som Guizots organ, Journal des Deasats, nödgats införa i sina egna spalter, till följe af edsförbundets charge-d affaires i Paris hr Delleys gjorda reklamatien. Det är icke lätt att bestämma, på hvilken grad i skalan för publicistisk aktning man bör sätta en tidningsskrifvare, som, sedan han läst autentika akter, innehållande fullständig vederläggning af gjorda dikter, icke desto mindre upprepar dem, och på dem, såsom fakta, bygger ett helt system af slutsatser. Utan tvifvet har hr P. i sjelfva Journal des Debats läst följande, som låter i öfversättning: Vid omförmälandet af tilldragelserna i Schweiz under förra månaden i åtskilliga nummer af ert blad, förekomma särskildt i det för den 48 Novem ber vissa korrespondensartiklar, hvari den dek af edsförbundets reserv, som stod under öfverste. von Ochsenbains befäl, beskylldes för handlingar af förstörelselystnad och grymhet, som skulle hafva ägt rum i kanton Luzarn och dem nyssnämnde befälhafvare icke skulle hafva sökt hindra. Till dessa smädliga föregifvanden har anledningen utan tvifvel hemtats från några försök af soldater vid nyssnämnde reserv till oordning och enskild hämnd mot byn Malters; men hvilka, långt ifrån att uppmuntras af befälhafvaren, tvärtom blefvo af honom återhållna med kraft och stränghet. Anledningen må för öfrigt vara hvilken som heldst, så är det likväl nu en allmänt erkänd verklighet, att de uppträden, som baskrifvits I ert blad och som otvifvelaktigt blifvit uppdiktade af illvilja, aldrig ägt rum. Jag betviflar ej heller det minsta, att icke er korrespondent kan ha varit förledd af illasinnado, hvilka missbrukat hans godtrogenhet, så väl som er egen. I denna förutsättning har jag, till följd af nyss inhändigad föreskrift från edsförbundets styrelse, att af er fordra ett offentligt återtagande af ifrågavarande uppgifter, såsom förnärmande mot hedern och aktningen för en officerare, hvars förhållande vid det åsyftade tillfället förskaffat honom de högsta loford från öfvergeneralen, på sätt närmare inhemtas af härjemte bilagda officiella handling, den jag hoppas att ni måtte införa i edra spalter. Af er opartiskhet och rättskänsla förväntar jag, att ni icke vägrar uppmärksamhet åt min framställning, och i denna förhoppning har jag den äran etc. Paris der 48 December 4847, Delley.n Derjemte har hr P. säkert inhemtat den vic det föregående bilagda skrifvelsen af följandd lydelse: Luzern den 26 November 1847. Hr öfverste! Dot är med det största nöje jag nu har att be .Ityga er min fullkomliga tiilfred ställelse öfver de sätt, hvarpå ni anfört er division vid våra två expe , I aitioner till Freiburg och Luzern. Ni har vid dess