Aftonbladet – 3 mars 1848, sida 1

g, samt i Kryddboden uti huset AF 6 i Stadsgården. Al ESTETISK RPS EERO IEEE EEE SSR kammaren, och hr Odillon Bsrrot vände sig till ministrarne med ett dundrande tal, emot hvar, sanning och tarkegång intet gafs att invända. J bafven — sade ban till ministrarne — då ni fordrade valoch parlamentsreform, sagt, att l:ndet vore likgiltigt mot denna reform; och ni har derigenom nödgat oss, att genom reform banketterne gifva er bevis på motsatsen. Derpå bar ni genom statens öfverbufvud låtit häfta en flick på dessa landets demonstrationer genom orden i throntalet om förblindelse och fiendtlighet... Icke ännu nöjda har ni låtit förbjuda den sista banketten genom er polis; då vwvi i kammaren gjorde föreställningar emot detta våldförande af en till institutionens skydd gifven lag, har ni uppfordrat oss, att låta domstotarne afgöra, om ni har rätt eller icke. För att bringa frågan för domstol, skulle vi således hafva varit tvungne att begå en förbrytelse mot polisförbudet. För att antaga en uppmaning, måste vi också emottaga 12::e arrondissementets inbjudning till banke:ten. Pariserfolket kunde vid denna stora tilldragelse ej vara likgiltigt, och man visste, att befolkningens påträngande skulle blifva oerhörd. För att bringa ordning i depna stora manifestation och i folkrörelsen, to.o vi mått och steg för att försäkra lugnet, hvilket också ej skulle hafva blifvit stördt. Men ett så storartadt, fredligt tillkännagifvande af den off-ntliga meningen skulle hafva varit för nedslående för regeringens reaktionära politik; och Ni vågar derföre nu utsätta hela Paris för fasorna af en blodig sammandrabbning; men vi, deremot, vilja ej tsga på oss ansvarizheten derför. Ni har icke velat hafva Ordningen med och genom Friheten: Ni skall genom dess undertryckande frammana krigetl Inrikesministern Ducbåtel svarade Odillon Barrot i korthet, att regering.n väl icke ville sätta sig emot sjelfva bonketlten, men hindra folksamlingar på gatorna o. s. Vv. I öfverensstämmelse med denna förklaring af inrikesministern, voro redan i går afton anslig gjorda på gatorna i bela Paris, kungörande en dagorder af generallöjtnanten J-cqueminot, jemte en proklamation, ett beslut och en or donnans af polisprefekten baron Delessert, hvari nationalgarderna förbjödos att såsom sådana, äfven individuelt och utan vapen, taga del i nåson offentligsammankomst ; att 49:te arrondissementets reformbankett vore förbjuden; samt stt, till fö!je a: 1834 irs lag, efter de tre brukliga anropen, vapen skulle brukas emot alla folkhopar, som denna dag samlade sig på allmänna platser och på gatorna. Till följe häraf undertecknade de deputerade af oppositionen, i ett sammanträde, som hölls efter se:sionen i kammaren: En stor och högtidlig demonstration skulle i dag ega rum för den af regeringen nekade rätten att församlas. Alla mått och steg voro tagna till lugnets vidm2kthbållande och till förebyggande af hvarje slags oordning. Regeringen var sedan flera dagar underrättad om dessa mitt och steg och kände protestens form. Hon visste, att de deputerade en corps skulle begifva sig till banketten, beledsagade af ett stort antal medborgare och obeväpnade nationalgardister; bon hade tillkännagifvit, att hon ej skulle lägga något hinder i vägen för denna demonstration, så länge ordningen icke stördes, och endast inskränka sig till att genom ett protokoll icke konstatera hvad hon betraktar som en förbrytelse, men oppositionen som utöfvandet af en rättighet. Oförmodadt och hestigt tager nu regeringen ett offentliggörande, hvars enda syftemål var att hindra de vid ett stort sammanlopp af menniskor lätt uppbornerande cor.inmngar, till förevändnng, och tillkännager sitt beslut, att med våld motsätta sig hvarje församling på allmänna platser, och derjemte förbjuda befolkninger, så väl som natiora!gardet, hvarje deltagande i den åsyftade manifestationen. — Detta sednare beslut af regeringen tillåter icke oppositionen att förändra demonstrationens karakter. Oppositionen befinner sig således i det alternatif, att antingen framkalla en konflikt emellan medborgarne och den väpnade makten, eller cck att frånsäga sig den beslutna, lagliga och fredliga demonstrationen. — I denna ställning kunde, de under åratal genom sin egenskap såsom deputerade, skyddade medlemmarne af oppositionen icke frivilligt utsätta sina medborgare för följderna af en för friheten och ordningen lika förderflig kamp. Oppositionen har derföre ansett sig böra träda tillbaka och öfverlemna åt regeringen hela ansvaret för åtgärderna. Hon förpliktar alla goda medborgare att följa hennes exempel. — I det att hon således uppskjuter utöfningen af en rätt, ansvarar dock oppositionen landet för att göra denna rätt gällande på hvarje konstitutionell väg Oppositionen skall uppfylla denna pligt, och derför med ihärdighet och med en så mycket större energi fortsätta den började kampen mot en antinstionell politik. I det oppositionen således icke beger sig till binketten, utöfvar hon en stor handling af måtta och mensklighet. Hon vet att det varstår för henne att fullända :ndra handlingar af fasthet och rättvisa..o Uadertecknadt: . Odilon Barrot, Duvergier de Hauranne, de