Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 1

ETT MINNE). AF , R—RD. Minsder förgingo. Vi voio i slutet af Februari, och under denna tid hade jag oupphörligt bemödat mig att sudera Ciothildas karakter, men denna besynnerliga varelse gäckade alla mina försök i denna väg, och ofta då jag af någon händling eller något yttrande trodde mig kunna draga de säkraste slutsatser, sade eller gjorde hon rågot, som stod i rak motsats dertill och som kullkastade min förut fatiade mening. ; Hon tycktes vara en sammansättning af fel och dygder, som gjorde det omöjligt både at fördöma och gilla henne; ömsom visade bor ett så djerft öfvermod, så trotsigt, kallt cct befallande lynne, och så cyniskt lättsinne, at jag missnöjd och förvånad drog mg tillbakt och lofvade mig sjelf att icke vid:re cff:a er tanke på denna kalla och hjerilösa varelse, mer ögonblicket derefter glänste tårar under de sänkta ögonlocken och öfver hela hennes vä. sende var utbredd den mest qvinliga, nästar barnsliga oskuld och vekhet, ett drag af svårmod eller tillbakahållen smärta darrade kring de röda läpparna, der en minut förut det kal: laste och spefullaste hån haft sin plats. Så vexlade hon oupphörligt gestalter, och i alls älskade jag henne likväl, utan att någonsin kun: na fatta den egentliga grundton, som jag trodde — Se Atftonbl. JE746 och A7.