Aftonbladet – 1 mars 1848, sida 3

synerna Delrenar, så nar dock, ins. veterhgen, icke af någon kronoogde bevistats annat än i utomordentliga fall, såsom när någon konpgk person väntats. Således återstät blott 6 veckors resor som kronofogden för att bafva någön förströelse måste verkställa, då deremot landträntmästaren utom bhelgedagar ej kan vara borta en timma ifrån sitt embetsrum, bvarest han för dagliga incch ultagningar alltid måste vara att träffa; och utan att vara så rädd för resor sora vår vän kronofogden skulle väl ingen för 460 rår vilja tillbyta sig det tvång, som en räntmästere så i konroll som den dagliga närveron får vidkännas framför kronofogden. Sedan härigezrom kronofogdarnes obehöflighet torde vara temeligen gitven, åerstår att visa Luru dessa vje.ser lättast kunna ersättss. Om nemligen tv-nne skrifvare, der:f en på kansellioch en på kontorssidan af landshöfämgeexpeditionen, antagas och dessa sysselätta sig med att kopiera de ordres, som vanligen expedieras till kronofogdarne, Jika många ginger som det finnes län-män irom hvsrje fögderi, så återstår icke annat än uppbörden, hvilken, ebu u vigtig, enär den hittills af länsmännen bufvudsakligen besörjts, lätt och utan mera risk för kronan än bitulls helt och hållet få dem kan öfver flyttas, ty den borgen fogden hittills haft af hvarje länsman har vanligen varit på enahanda belopp som fogdens egen, eller 4 500 rdr. Härefter vill insändaren bevisa häradsskrifvarens behöflighet, icke såsom af kommitterade nu blifvit föreslaget, å landskontoret, under benämning häradsbokbållare, uten med sådane åligganden som de förut egentligen haft på landet. Då kommitterade föreslagit att mantalsskrifningarne lämpligast kunna verkställas af länsmännen, hafva kommitterade alldeles förglömt på hvad punkt de satt desse tjeustemän genom de låga lönerna, som icke ens under sådana vilkor äro föreslagne till högre än 300 rdr, och för denna summa bildas ingen till eller åtager sig att vara hvad som fordras för att lägga grunden till kronans intrader, nemligen en skicklig räkenskapsförare. Att mantalsskrifoingarne ej äro sådana förrättningar som kunna skötas af hvem som hälst, är säker! och kan lätt fat:as om man gör sig besvär att tänka på saken; och utan att vara ensidig, skall den, som med uppmärksamhet hört allmogens stridiga åsigter angående fattige perscners skrifning inom den ena socknen i stället för den andra, äfven med kännedom om den mängd korsande författningar som utkommit i dessa ämnen, medgifva, att det fordras en vidsträcktare praktik för att kunna principenligt afgöra dylika frågor. Vidare förekomma åboomrbyten och hemmansklyfningar, då den nye innehafvaren bör med vederbörliga !agfartshandlingar styrka sin åtkomst, samt sedan sådant skett för hemmanet antecknas: I orter der bemmansnaturerna äro olika och skattetalet bråkigt, är härvid mycket att iakttaga, utom det att härvid ligger grunden till taxeringslängderna, derefter beläningar på fast egendom äro tillåtne. Med ett ord, mantalslängderna lägga grunden ej mindre för kronans intrader utan äfven för en mängd andre ekonomiska och kommunala fordringar inom olika orter, såsom landajemnad, riksdagsmannaoch prestval m. m. Skulle nu detta opus, som för ej många år sedan åstadkommits af en enda mantalskommissarie i hvarje län, nu delas å än flere händer än fögderivis, måste det slutligen blifva svårt att lappa ihop de olikheter, som utan tvifvel skola uppkomma genom sönderstyckningen på ännu 3 gånger så många, vid dylika arbeten ovana länsmän; , Detta om mantalsskrifningarne. Nu till bäradsskrifvarnes ännu vigligare åligganden. Om skatterne blifva aldrig så förenklade, så är likväl sådant icke förhållandet med jordnaturerne. Eh jordebok, eller om man vill kalla den liggare, måste finnas för att till ännu Jyckligare tider, då äfven en förenkling bäruti vore önskvärd, hålla reda på dessa naturer jemte hemmanens stundom genom förmedlingar m. m. tilltrasslade skattetal. Taxeringsoch kronotiondelängder skola uppgöras samt debitering och redogörelse för kronouppbörden verkställas. Men i stället för att detta hittills åvigabringats inom fögderierna, skulle, för undvikande af flere exemplars skrifvande af härtill nödvändiga handlingar, dessa göromål kommå att utföras på Landskontoret af behöfligt antal härads-bokhållare, hvilka från häradsskrifvare skulle omdöpas till denna från bandelgskrået lånta term, samt genom sitt införlifvande med .landskontoren komma att öka den här förut befintliga personal till utseende af ett kollegium. Medan man så här ordnat om häradsskrifvaretjensterna, har man alldeles glömt bort att allmogen äfven kan ha några anspråk, nemligen att få upplysningar ur en jordabok, taxeringseller mantalslängd med flere handlingar, hvilka de förut varit vane vid att finna å häradsskrifvarekontoret inom o.ten, men nu måste på en 40 till 20 mils afstånd söka i residensstaden. Månne det derföre icke så väl af sistnämnde, som ännu flere orsaker vore lämpligast, att häradsskrifvarne bibehöllos såsom hittills, hvar inom sin ört, der ett boställe, försedt med arkiv till förvarande af de vigtigare bandlingarne, kunde åstadkommas och dessa. tjenster, om de derefter ordnades och aflöntes, helt och hållet göra kronofogdarne umbärliga. De skulle nemligen såsom hittills besörja de vanliga förrättniugarne: mantalsskrifoing, taxering och debitering; men i stället för att denna sednare verkställts i en fortsättning för bela fögderiet, skulle de nu uppgöra uppbördslängderna distriktvis, d. v. s. deladt på hvarje länsman, som derefter skulle verkställa uppbörden och redovisningen, allt under tillsyn af häradsskrifvaren, hvars kontroll han i all uppbörd skulle vara underkastad. Då härigenom, eller kronofogdarnes indragning, tillgångar, ej mindre till häradsskrifvare, än länsmanstjensternes bättre lönande vore att emotse, torde ringa kekymmer behöfva att uppkomma för medels anslående till de båda tjensterna, som för den vidlyftigare expeditionen genom direkt kommunikation med länsmännen, är föreslagen; men skulle likväl härför något bryderi stå att finna, så tag och dela den af kommitterade föreslagna länsbokhållarelönen midt i tu, ty för att uppgöra ett sammandrag (landsboken) öfver fögderiräkenskaperaa och i öfrigt vid de tillfällen, som äro sällsynta, då landskamereraren är frånvarande, bestrida expeditionen i dennes ställe, erfordras icke större löner än hittills, och kan efter någon inöfning bestridas af hvilken nybegynnare som helst. Tillförordned. RÄTIEGÅNGSOCH POLISSAKER. Förfe korporalen Johan Olof Wahlgren hade af Svea hofrätt blifvit ansedd lagligen förvunnen att, efter aftal med några andra att öfverfalla till staden inkommando personer och med våld tillegna sig deras tillhörigheter, hafva å allmän gata här i staden d. 48 Januari nästlidne år försåtligen öfverfallit bönderna Erik Ersson och Carl Petter Eklund Sö —— — os.o0o0p