Aftonbladet – 29 februari 1848, sida 3

. j Ibruksidkarne att accaparera sig denna lukrativa Iden omständigheten, att ett af de kraftigaste medlen till förminskning af bränvinssupandeti Ibet, och tror att en sådan nedsättning snart Ivända den del af jordens afkastning, som nu Iden stora massan motverkas genom tillgång till ltikel, rörande samma ämne, ehuru i motsatt Ibandeln och tillverkningen af raffineradt socnamn al Sstylvet, Oälva CU DUSLaINUL IUTULLAUS framför hvad utskottet föreslagit, dels emedan den minsta enheten då blir lika med vår nuvarande styfver och någon vidare underafdelning icke behöfves; dels ock emedan åtskilliga af de nuvarande duodecimaldelningarna och småsedelsvalörerna komma att lämpligast passa ihop med denna fördelning. Detta har jemväl blifvit utveckladt i reservationer af hrr Bogeman, Akerman och till en del af hr Hörnstein. T — —U—tD 0 — Om tullen på socker. Ofver detta ämne har en längre artikel blifvit till Red. insänd, hvicken utrymmet för ögonblicket ej tillåter oss meddela; och dessutom förekomma deri åtsklliga uttryck, hvilkas offentliggörande vi helst undvika, då ett rättvist afgörande af denna och flera dylika frågor bäst torde befrämjas, om de behsndlas så fritt ifrån personligheter och passioner som möjligt. Artikelförfattaren börjar nemligen med en erinran derom, att de fleste egarne af de nuvarande sockerfabrikerne äro utländningar och förnämligast tyskar, hvilka hbitkommit såsom arbetare eller verkmästare, men skött sin sak så väl, att de sedermera sjelfve blifvit egare af sockerbruken, och genom det åtnjutna långvariga monopolet samlat rikedom derpå. För vir del kunne vi likväl icke erkänna såsom nigot argument i frågan, antingen fabrikanterna äro tyskar, engelsmän eller svenskar, ty de äro i allt fall nu svenska undersåter med samma rättigheter och förpligtelser, som de infödde. Deremot synes oss insändaren hafva fullkomligt rätt i ett annat argument, då han klandrar fabrikanternas bemödande att hindra införseln af ett mera förädladt råsocker, såsom Havanna eller krossad lump, emot samma tull som maskovad eller terres, och anmärker, att de härvid, såsom raffinadörer betraktade, motverka sin egen fördel, enär ett bättre råsockers användande vid raffineringen medför mindre besvär och på samma gång lemnar ett större utbyte af toppsocker än det sämre råämnet, samt att motståndet emot det bättre råsockrets införande således icke blott härleder sig ifrån det billiga anspråket af ett måttligt skydd för den af dem tillverkade varan, utan fast mer från anspråket att erhålla ett sådant monopolium, att intet hushåll i riket skall kunna begagna något annat slags socker, än det som gått igenom deras fabriker; och att sålunda hela riket ovilkorligen till dem måste erlägga sin tribut. Insändaren erinrar vidare, såsom ett skäl för sockertullens nedsättande, att Stockholms stads embetsoch byggnadskollegium nu mera icke tillåter anläggandet af något nytt sockerbruk inom stadens territorium, i följd hvaraf han anser det lätt möjligt för de nuvarande sockerrörelse uteslutande för sin räkning, om de hyra sådana sockerbruk, som blifva lediga. Siutligen önskar han äfven fista uppmärksamhet på måste ligga deri, om genom en billig tull på socker, kaffe och the, dessa artikler blifva mera tillgängliga för den arbetande kla:sen i allmänskulle återbetala sig uti en ökad konsumtion. Detta sista argument, äfvensom det näst förestående, förtjenar onekligen att tsgas i betraktande. Det finns ganska många, som numera äro af den tanken, att ett rationelt jordbruk skulle draga lika stor profit af att angår i bränvinspannan, till en utvidgad boskapsskötsel och lidugårdsprodukternas förökande, hvilket åter skulle verka till minskning af importen af kött, fläsk, smör, talg, ost, hudar, m. m.; men att en sådan förändring af hushållningen i allmänhet knappt är att tänka på, så länge icke smaken för bränvinssupandet hos billigare pris på de surrogater, som socker, kaffe och the förnämligast lemna. Red. har äfven mottagit en annan insänd ar-! syftning, eller till försvar för en högre tullafgt; men då författaren deraf sjelf yttrar, att han ej eger den närmare kännedom af sockerker samt sirup, som erfordras för att närmare granska och bedöma de olika kalkylerna, samt e I j a HH Jr -FF f Iderföre p,öfverlemnar åt mera sakkunnige att Itilläggas mesta förtroendet, så torde det fin:Inas, att han i detta erkännande sjelf angifvit Irelse. Vi tro likväl att det lärer vara långt lvi tro, äfven temligen fullständigt lyckats visa, Isig rätt väl, och äfven hafva en profit, med afgöra, hvilka af de upprättade kalkylerna må ett giltigt skäl, att ej upptaga utrymmet med hans artikel. Hans skrift vänder sig för öfrigt förnämligast omkring den punkten, att sockerraffinadörerne icke böra ruineras, i anseende till de stora kapitaler som ligga i deras röifrån någons mening att de skola ruineras. De som yttrat sig för en nedsättning i den af Reg. föreslagna tullafgiften hafva sökt, och, såsom att de äfven med denna nedsättning kunna berga hvilken våra högsta embetsmän, likasom de fleste köpmän, skulle vara särdeles väl belåtne. Frågan är endast, att ej beskatta konsumenten öfver höfvan genom importtullen; och ins. har ju sjelf förklarat sig inkompetent att bedöma denna fråga. Iflesta köpmännen i Carlstad, angående detta Å lupplysningar, och med första skall blifva ofI fentliggjord. Det bör slutligen nämnas, att Red. jemväl fått sig tillsänd en skrift, undertecknad af de ämne, hvilken innehåller åtskilliga intressanta —LA ÄLL REVY AF TIDNINGARNA. Ehura :l1ft11lat för dacaNn icka madafear nAtAn.