Aftonbladet – 25 februari 1848, sida 1

erfarenhet, och bry er aldrig om någon riksdagsvigilans., ty det är afallvigilans den otacksammaste. Vigilerar man för pengar, så gör man det sällan alldeles utan framgång, tack vare Israels menniskoälskande slägte, men dessa riksdagsmän! — ack! de äro mera förstockade än kung Pharao, och inse inte alls sitt eget bästa! . Jag har slitit upp ett par balfsulor Med uppvaktningar, böjt min rygg på det mest ämabla och insinuanta sätt i verlden; och hvad bar jag väl derför? Jo, en uttröltad ktopp och förslitna kläder, ty jag är fullkomligt öfvertygad att jag aldrig blir kanslist i E-utskottet. J:g ahade det genast, när jag på det femte stället af min tiggarrund — nej, för fan, det ordet låter, icke bra: man borde hitta på ett honnettare namn för dylikt — mötte i trappan en bekant, enaf dessa ihärdiga, Kraftfulla naturer, hvilkas själdr, otillgängliga för småaktig ambition Och allt slags stolthet, jag blott kan beundra, men aldrig efterfölja. Hans kretslopp var just då fulländadt, ty för honom var detta det fyrtiåttonde. Jag bleknade: hvid hade väl mina bemödanden varit emot hans? Jag såg mig genast, vid besinnande deraf, öfvervunnen af denna pLunkentusx. Också då himlen skickar en sådana rivaler på halsen, är ju all täflan en dårskap. Han hade med beundransvärd ihärdighet trotsat väder och väglag, och aldrig kan en polisbetjent med mera nit och skarpare väderkorn, rådfrågande signalementet, följa spåren af en utsluppen stortjuf, än denne, följande den långa listan af namn och adresser, uppspårade riksdagsmän; ifrån norr och till söder, i staden och på malmarne, fanns ej en salong, om än aldrig så grann, ej ett vindsrum, hur högt upp som helst, der han icke bugat med samma oemotståndligt bedjande min, i fall en riksdagsman derinom lefde och hade sin varelse. Han hade druckit brorskål och sexat med