Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 2

Man måste beklaga utskottet. Hvad skall det taga till? Att helt naket säga: Det föll Sven Heurlin in att grassatim skrika ned alla de hvilande förslagen medelst en oskicklig och förflugen liknelse om en trasig rock, sådant går väl icke heller an. Det kan bära s!g att anföra sådana skäl inför den nu rådande bond-pluraliteten; men svenska folkets ombud kunna icke kollektift så rått gyckla med sin Konung. — Snart nog torde allmänheten inse, att Barkarby-jemförelsen hade ett fel, nemligen att vara — — alltför beskedlig. Den falska ställning, hvari det (lindrigast sagdt) lättsinniga upptåg, som skulle föreställa en öfverläggning om grundlagsfrågorna, försatt ett stånd isynnerhet, och ständerna i allmänhet, och den missaktning och vedervilja, som det måste ådraga en s. k. representation, der sådant är möjligt, torde snart nog visa sina ljufliga frukter så tydligt, att äfven de, som öfverföllo oss, för att smeka den bedröfliga pluraliteten, wåste blygas, om de kunna den konsteo., Vi kunne icke underlåta att ånyo protestera emnt detta yttrande, hvilket innehåller lika mycket nonsens som oskicklighet, och anse oss så mycket mer befogade dertill, som Aftonbladet för öfrigt äfven beklagat, att icke några af de hvilande grundlagsförslagen blefvo antagna af stånden, åtminstone det första; om än sådact i det bela ingenting hade uträttat, då detta förslag aslogs bos Ridderskapet och Adeln. Vi sku!le verkligen tro, att den nye egaren af Dag!igt Allehanda hade skäl att något mer, än som synes ske, hålla tummen på ögat på den gamla garnisonen, men isynnerhet på Wiaterbladsmananen. Hvad innebär väl det här ofvan citerade yttrandet? Ingenting mindre, än att det bo:t behöfves för en ledamot i ståndet, att skrika nedv en sak med oskickliga och förflugna srgumenter, för at få den af hela stånd-t förkastad. Detta är en skymf emot alla de öfriga ledamöternas omdöme; och att Wintermannen i den förnyade uppbrusningen a sin sårade egenkärlek icke dragit i betänkande att visa, det hans mening verkligen varit att förolämpa, kan man sluta af de påföljande uttrycken, dels on pett rått gyckel med Konungen, hvilket uttryck dessutom i sig sjelf är ett nonsens, dels ock af strofen: det kan bära sig att anföra sådana skäl inför den nu rådande bondpluraliteten,. Bondeståndets protokoll öfver den session, hvari grundlagsfrågorna förekommo, ådagaligger likväl, att många andra ledamöter, än Sven Heurlin, dervid yttrat sig, och at: många andra argumenter, än liknelsen om den trssiga rocken, blefvo anförda. Det är då både dumt cch skamlöst af Winte:bladet att, med förbigående häraf, och i stället att upptaga cch vederlägga dessa argumenter, rusa ut emot ståndet på ett sätt, så ohyfsadt, ati man måste gå till Söndagsbladet, för att finna motstycken dertill. Bondeståndets ledamöter, som icke emellan riksdagarne hafva tillfälle att deltaga i det offentliga lifvet, måste derföre naturligtvis vara mera ömtåliga för anfall af sådan art som detta, än personer, som äro mera vana vid offentligheten; och ett dylikt språk kan åtminstone icke stämma dem till någon särskild benägenhet för pressen. Sjelfva fienderna till tryckfribeten cch den liberala saken skulle derföre, enligt vår tanka, icke kunnat mera skada densamma, än Winterbladsmanner här gjort genom sin blinda och oförnuftiga irtolerans. I sammanhang med ofvanstående, böre vi äfven säga några ord om en, i gårdagens Allehanda, upptagen artikel ur Barometern, hu!vudsakligen innebållande en insinuation, att Aftonbladet genom tryckningen af Bondeståndets diskussion öfver motionen om åtalet emot AlIlebanda skulle haft för afsigt att, såsom det heter, äfven i denna sak motarbeta Allehandas kredit, för att sjelf få vara allenastyrandep. Orättvisan af denna insinuation är så mycket påtagligare, som Aftonbladet, enligt hvad läsaren lärer minnas, beledsagade diskussionens tryckning med egna reflextioner, hvilka inneböllo anmärkningar till br Theorells försvar emot de ef åtskilliga ledamöter fällda yttranden; och dessutom har hela allmänheten kafi tillfälle att se, det vi, under loppet af innevarande år, flere gånger gifvit ett förtjent vitsord både åt den tendens och den talang, hvarmed Allehanda varit redigeradt; hvaremot icke et: ord förekommit i syftning att motarbeta des: kredit. Att vi uti ett eller annat serskildt fal kunne vara af olika tanka med dess redaktion kan ej innefatta något motarbetande af des: kredit, om den skiljaktiga meningen framställe: med hofsamhet, och hvad anmärkningarna mo! hr Theorells artiklar i afseend2 på Barkarbyaffaren angår, så behöfva de ej röra Allehand: i öfrigt. Hr Theorell har dessutom alltid haf den egenheten att vilja, på sätt det heter iord: språket, gå för sig sjelf såsom de stora gås ungarnan. — — — — — — — PB — Skyddsföreningen. Red. har i anseende till andra göromål icke kommit att berätta om damunmna förnrnAnnnea håda anduarta anirmvvimanlbnmetat