Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 2

VVMHHkHOO—Mm åter fri! Bravo, nådig herre, det var en vacker handling, och som en dylik handling aldrig bör lemnas obelönad, ska jag belöna den idet jag återger er er dotter. : Sir John: Huru! men det här är ju min dotter? Halifax: Nej, inte så alldeles, mylord, ni bedrar er, denna ..-. (för fram Anna) är er dotter. Kom, miss Anna, och fall till er fars fötter. Och om ni ännu skulle tvifla ... (ger henne halsbandet) så betrakta blott det här smycket. Anna: Det halsbandet, gaf min mor mig i sin födsstund. Men, mylord, ni är då sir George Herer Sir John: Samma namn som jag bar under min lykt. Ah! det är hon! det är säkert hon! Halifax: Ja, det är hon. Sir John: Kom, mitt barn, kom; jag får då åtminstone den glädjen att få göra min brorsson arflös. Ja, ja, Anna, du ska få hela min förmögenhet. Hör ni, jag ger all min egendom åt mitt barn. Halifax: Det vill säga, åt edra barn. Sir John: Huru, åt mina barn? Halifax: Ja visst. Miss Anna är gift. Sir John: Gift? utan mitt samtycke? Halifax: Det visste ingen af att ni var hennes for ... men jag gaf henne mitt. Sir John: Och hennes man? Halifax: (för fram Artbur): Här är han. Sir John: Huru, är det min brorson? Arthur: Ja, min onkel, den lilla bondflickan, SOnr jog älskade, som jag hade gift mig med, var Anna. Sir John: Det är då ödets vilja, att jeg aldrig ska kunna få slippa honom! Halifax: Ja, det kan ni inte undvika nu: ni skickar bort konom genom dörren, men han kommer tillbaka genom fönstret; ni jagar bort honom som brorson, men han återkommer som måg ... Och nu, nådig herre, välsigna er dotter, som öppnar sin famn för er ... välsigna min hustru, som vakat öfver henne ..välsigna mig, som återgifvit er benne, och måtte Gud välsigna er! SLUT,