för Orebrotanken gjort framställning om den på merkantila och industriella förbindelser mellan Gö.heborgs och Elfsborgs län grundade företrädesrätt att i Borås anlägga afdelningskontor, och föreslagit Örebrobanken att afstå från dess beslut i berörde afseende, som skulle föranleda en skadlig täflan bankerna emellan, enär Götheborgsbanken jemväl beslutat att hafva ett afdelmingskontor i Borås, men Örebrobankens styrelse svarat, att det beslut Örebro bankbolag härom fattat kommer att gå i verkställighet, ingick Götheborgsbankens styrelse till K. M:t med en protest mot transaktionen emellan Örebro bankbolag å ena sidan samt Borås stad och omgifnigar å den andra. Större delen af industri-idkare från Borås stad och kringliggande härader hafva imedlertid så väl till K. Maj:t som Götheborgs privatbanks-bolag bestämdt uttryckt sin förvåning, ej mindre deröfver att Götheborgsbanken såsom verkningskrets för dess operationer skulle vilja tilltvinga sig en ort, hvars invånare, vid samma banks stiftelse, blifvit förvägrade att såsom aktieägare deuti ingå, än ock sin öfvertygelse, att det ej skulle lyckas Götheborgs privatbank, i händelse den förmådde hos Kongl. Maj:t genomdrifva sin vilja, att inom Borås-trakten finna personer af mera erkänd soliditå och medborgerligt anseende, de der voro villige att såsom direktörer och embetsmän ingå i styrelsen af en till Göiheborgs privatbank hörande underafdelning. Bankdirektioren i Örebro har slutligen iserskild till Kongl. Maj:t ställd skrifvelse anhållit, att så väl Örebrobanken som invånarne i Borås och trakten deromkring måtte få afgifva påminnelser vid hvad af Götheborgs bankbolag må i ämnet vara eller varda anfördt. o— I Örebro Tidning, läses följsnde embetsberättelse af kyrkoherden J. G. S:aveliuz, som blifvit insänd till konungens befallningshafvande i Örebro Län, angående Läseriet i Lerbäck. Omkring ett år har i östra och södra delerne af Lerbäcks socken ett fanatiskt läseri mer och mer utbildat sig. Ursprunget till detta onda är bondesonen Carl Jansson i Fillfärd, som, tillgifven den absoluta nykterhetsideen, tillegnat sig alla utkomna nykterhetsskrifter och mer på förskrägkelsens än öfvertygelsens väg sökt göra proselyter, och hvilkens bemödande i så måtto lyckats, att ett större antal, serdeles af qvinnokönet, inskrifvit sig i det af honom bildade nykterhetsförbund. Ti!l en början ansåg presterskapet denna nykterhetsifver såsom ett godt tidens tecken, utan att ana att följderna dera! kunde blifva så betänkliga. Snart visade sig dock botemedlet farligare än sjukdomen. Vid de sammankomster, som, under mer och mer ökadt tillopp af folk, ofta -höllos, blef läsningen af nykterhetsskrifter småningom en bisak. Med biträde af qvinnor, som lärt sig att konstmessigt falla, och hvilka efter de tillgjorda paroxysmerna, kunde föregifva sig hafva skådat in både uti himmelriket och helfvetet börjades ett nytt uppslag i föredraget. Man skrec till läsning af postillor, ju skarpare ju bättre: mar talade ur egen fatabur i de mest vågade ordalag man sjöng andliga sånger med en skärande diskant under darrningar, skakningar och exalterade åtbör. der, och midt under sången, sedan sinnena blifvi uppskazade, föllo de som skulle falla, lågo dels under kroppsbrytningar, dels under låtsad lethargi vederbörlig tid på golfvet och uppstodo sedan, uttalan de fördömelse öfver samqväm, öfver dans, öfver be: nadt hår, öfver kammar, öfver snitten på kläder m m. som afser den yttre menniskan. På sådant sätt fortgingo dessa sammankomste under förra årets vinter, oaktadt mina ömma oct allvarliga föreställningar till hufvudpersonerna, son alla ega god kristendomskunskap och derjemte kän na det straff allmänna lagen bestämmer för slike sammankomster. Under sommarmånaderna tycktes svärmeriet närs afstannadt, så att man hoppades att det skulle all: deles upphöra. Sedermera har dock viset sig, at denna förhoppning var en illusion. Hela hösten och sedan fortfarande, hafva sammankomster hållit: och hållas på mångfaldiga ställen under största till lopp af folk från denna och angränsande socknar Vid dessa sammankomster hafva väl failningar va rit mindre brukade, men deremot hafva föredrager hållits i de strängaste ordalag, under beständiga an spelningar på helfvetet. Försoningsläran förbigå och lagens hot förmildras aldrig af någon evangeli nådesol. ; Närmaste följden af detta svärmeri är, att tvenn välkända karlar blifvit till den grad galna, att d någon tid måst bevakas, och af qvinnokönet börj flera se förryckta ut, försumma sina göromål, för störa sina bättre kläder och äro fullkomligt likgil tiga för sin jordiska existens. Under sådana förhållanden, då detta onda me och mer griper omkring sig, varningar föraktas oci lagarne trotsas, anser jag högst vådligt att längr gå expectando till väga; utan finner mig af plig och samvete nödgad anmoda hr bergsfogden att enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref d. 45 Dec. 1762 anmäla förhållandet för justitiekanslersembetet oc begära dess tillåtelse att vid vederbörlig domstol an ställa åtal, det enda och säkraste korrektif, som n återstår. — je — I en korrespondensartikel från Lund, in förd i Helsingborgsposten,, läses följande, fö ornitkologer måhända interessanta uppgifter: