Om de begärda anslagen till läroverken blifvit klandrade, bar detta säkeit ej skett af den del inom ständerna cch pressen, som regeringen bordt anse nitälska för det allmännas väl. Tvärtom hade Upplysaren deri bordt se ett bevis uppå, huru litet det båtar att smickra och smeka enskilda intressen. I fråga om de 880,100 riksdaler om året, som regeringen nu begärt mera än förut, för statsutgifterna, utgöra de åberopade 40,000 rår till elementarläroverken, de 20,000 till folkskolelärares a flöning, de 21,000 till skollärare-seminarierne, så ringa del, att det visst icke är summorna, som väckt motstånd. Det är deremot sjelfva saken som villar förtrytelse hos dem, hvilka icke vilja folkupplysningen, och om en eller annan, som eljest uppriktigt nitälskar för denna folkets välfärdsangelägenhet, hyser en olika tanke derom, huruvida elementarläroverken och seminarierne, såsom denu äro, metsvara ändamålet, så är detta blott ett bevis, att man vill af dessa anslag se de bästa verkningar för kommande slägten. Vill Upplysaren så äfvep, så bör han ej misstycka ett och ann:t uppkastadt tvifvel. I ingen del af styrelseföretagen fordras så stor fördomsfrihet, rättsinne och välmening för hela mensklighetens sik, som i frågan om den allmänna undervisningen. Misstagen deri verka på generationers väl. Hvarje inkast, som har skäl för sig, är en perla, hvilken, af en omsorgsfull styrelse upptagen och väl infattad, ilir en ny prydnad i en menniskoälskande konungs krona. Angående anslsget till National-museum, vilje vi ej spilla ett ord. Det finnes vissa meningar, som ej kunna besegras med skäl. Men i Upplysarens påstående, att den försigtighet, som vid förberedelserna till utförsndet blifvit iakttagen, bör vara en säker borgen stt de bevilj:de medien med omtanka komma att användas, Llunna vi icke obetingadt celtaga. De ivå sista årens händelser och skriftvexlingar kunna måhända i detta fall afgöra, hvilkendera har rätt. Anslaget i och för afskaffandet af de såkallade nådårsoch liggetidsbesparingarne, hvilka nu afdragas embetsoch tjenstemännen vid tillträde af sysslor på rikets stat, torde visst icke, i sig sjelf, framkalla mycket motstånd. Det är ett slags löneförhöjning, för en gång, som icke är betydlig, och hvilken med detssmma kan vara en lättnad i pensionskassornas åtagea förb ndelser. Men nekas kan det väl icke, att bela uppfinningen med dessa afdrag utgått ifrån embets-hierarkien sjelf; att en blandning af omtanka och fåfänga genomfört arrangementei; och att staten, i egentlig mening, dermed icke har att skaffa. Märkvärdigt nog åberopar Upplysaren såsom skäl, ett för trettio år sedan fatiadt riksdagsbes!ut, som sedan aldrig förnyats. Detta bör åtminstone gfva oss hopp, att ban, då det gäller lättnad och fördel för folket, vill understödja et antal åtgärder, som, reden 42809 beslutade, sedan nästan vid hvarje riksdag förgäfves blifvit ånyo hemställde till regeringens bebjertande. Ibland dessa äro embetsverkens reglering och en förbättrad organisation af krigsmakten. Upplysaren har sjelf vitsordat, att bevillnirgsbeloppet för statens civile och militäre embetsoch tj:nstemän utgör omkring 130,000 rdr årligen, då alla rikets handlande blott betala i årlig bevillning 145,500 rdr. Ingen ken hellre än vi medgifva, att det är ett stort missförbållande. Men det antyder då på saroma gång en stor brist hos våra finansministrar, som icke miktat uttänka något försleg till bristens afbjelpande och en noggrannare taxering. Upp!ysaren har försvarat regeringens begiran, att för en del utgifter, som ur allmän synpunkt kunde anses vara af vigt,, upptaga lån, till hvilkas ränteoch afbetalning Ständerna skulle anslå erforderligt belopp. Det tyckes, så:om vora principen i det afseendet litet obestämd. Hvad engår banvkovinsten, försvarar Upplysaren regeringens förslag, att använda den sedan sista riksdag besparade vinst till d3 anslag, hbvilka för en gång eller viss tidrymd blifvit äskaden; han erinrar derom, att sådana anvisningar på bankens öfverskott förut est rump, att bankens grunifond blifvit ökad till tio millioner, samt att dess nu blifvande vinst i alla fall blifver oafkortadt att. tillgå. Allt detta må vara. Men en känsla synes ock böra mana, att använda dessa öfverskoit, hemtade från det skattdragande folkets arbete och indusr;, ull direkt fördel för detsamma? Vår Statsbank borde genom sin vinst kunna medverka will ernående af ett ändamålsenligare och rättvissre beskattningssält. Det synes vara skäl att afstyrka beräkningen på de stora resultaten af bränvinsbränningslafgiftens förhöjning. Vi frukt2, att regeringens Iförslag, om det ock komme itt af tre riksstånd lantages, dock icke låter sig utföras, utan att framkalla förhållanden, som skulle göra alla Ide öfriga statsinkomsterna otillräckliga. ff Ro Vi hafva följt Upplysaren genom det mesta af hans försvar för den kongl. propositicnen om statsverkets tillstånd och bebof. Det har icke skett för att klandra hans välmenta besödande, ut:n för att begagna tillfället att uttreves a den äfvertvselsen. att vida vigtigare för