om fåglarnas iylining och orsakerna till oltkga riktningar af dessa migrationerp. NÅGRA VIGTIGA ORD till dem det angår. (Slut från JM 34.) Vi hafve i anseende till andra ämnen kommit att uppskjuta fortsättningen sf denna artikel något längre än det var ämnadt; vi följnu. upplysaren i Postoch Inrikes-Tidninger vidare i bans artikel. Hvad angår Anslaget till fångars vård och traktamenten, har upplysaren rätteligen anmärkt, att det blott är ett förslagsanslag, som i alla fall måste efter behofvet utgå, och af Rikagäldskontoret ersättes statsverket, då utgiften öfverstiger den propositionsvis beräknade summen. Man har haft orätt, om man kallat detta anslags uppförande å stat, till närmare likhet med hvad behofvet verkligen visat sig vara, pett nytt utgifisansl:g,, men troligen her detta skett lika ofrivilligt, som Posttidningens tryckfel låter Upplyssren yttra, att den nu framlemnade budget, blott föreslagit ytterligare tillökning af samma anslag med 20,000 rdr, i stället för 2060,000 rdr. Vi önske blott, att Irsändaren icke må blifva göckad i sitt hopp, att en väsendtlig inskränkning i de nu till 750 å 740,000 rdr bko uppgående årliga fångvårdskostaaderna skall kunna påräknas, dels genom den förkortning i ransakningstiden, som nya fängelsesystemet synes åstadkomma, dels genom besparingar å de kostsamma fångtrensporterna.n I sjelfva seken vilje vi anföra, alt följden af fånganrslagets uppförande å stat, till 650,000 rdr i stället för 430,000, dock alid medför, att statsverkets öfverskott blifva betydliga, i stället att de nu med 2 till 300,000 genast bidragit till fångvårdsutgiften. Man kommer således troligen åter att hvarje år saldera omkring 4006,000 till 300,000 rdrs öfverskott, hvilka, tagna ur folkets fickor utöfver verkliga utgiftsbehofvet, minska den enskilda reproduktonskraften, ugder det att de locka regeringen ait vid hvarje ny riksdag skryta med statsvergets lyckliga ställning, och föreslå nya utvägar att göra statsutgifter, som sedan för framtiden framkalla nya bebof, nya anslag ech nya förböjda öfrverskott. Om deremot förslagsanslaget till fårgars vård m. m. firge ärnu en tid bibehåll2s omkrirg den kalfva millionen, så vore detta en stimulus på förvaltningen, att öka nedbringa ko-tnaden genom säkrare medel, än hvad de af Upplysaren så förhoppningsfullt åberopade reformerna torde medgifva. Man kunde då möjligen en gång motse en betydl:g minskning i den stora militärpersonalen, som nu visat sig vara exicke obetydhgt bidragande, fastän medelbar orsak till ökade kostnader på fångvårestiteln, och som jemväl her sin andel 1 den tilltagande pauperisren; men kunde vänta införandet af brottmålsjury, förminskandet af rättegångs-instanserna i brottmål, införandet af defensorer (prokuratorer, fattigadvokater o.s. v.) vid polisoch underrätter, antagandet af borgen i ringare brottmil, förekommandet af onödiga häktningar, m. m., hvilket allt synes hos oss blifva en omöjlighet, så länge vi icke af sjelfva nöden tvingas till förruft, gencm de ofantliga utgifter, som nu icke endast drabba stalsverket, utan äfven kommunerna, för fångvården. Ty vi frukta att det är en stor villfarelse, om men tror sig blott genom celler och gallerier kvnna tillvigabringa minskning i antalet af de broit, som hos vår befolkning hufvudsakligen härleda sig från det armod, eller den missaktning, hvari den stora arbetande klassen qvarhåller, genom sjeliva samhällslagaroes brister, och väsendtligen genom en del mastitutioner, hvilka i yngre åren vänja ett stort antal ifrån tanken på stt försörja sig sjelf, medelst arbete, sparsamhet och omtsnka. Man kan ej vara blind för de stora anledningarna till våra brottmilslängder, i en mängd samverkande orsaker; af vissa delsr i militärväsendet; ett tullsystem som verkar till smuggling; en bristande cmsorg för arbetsklassens iålderdom, gerom en otiliräcklig fattigvård; vår skattejords på sina ställen utarmande pålagor; utmätningssystemet; det oförnuftiga sättet, all med öfverdrifvet höga höter belägga en bop ordningsförseelser; ssmt öfverhufväd i detringa skyddet för den ringsare ech värnlöse. Den som ej vill se allt detta, utan vänder sig bort derifrån, är ej på rätta evråten för att afbjelpa de olyckor, som, caktadt en tilltagande nationalförmögenhet, likväl visa sig i en mer och mer hotande skepnad. I statsinrättningarna och lagarna miste vi söka de rätta orsakerna — och sedan bristern: deri blifvit afbjelpta, är frågan att rädda de offer för det gamla systemet, som kunna rädIdas, samt att genom uppmärksamhet och ihärId:ghet förekomma det unga slägtets inträde på lafvägarne. Dertill fordras mer, än att blott reg: Ilementera efter förra principer och lemra all det öfriga åt ödet. Dertill fordras framförall erkänrandet af den grundsatsen, att den offent liga makten i samhället måste vara något me; än en polisanstalt, eiler, med andra ord, att ick allt eller ens det förnärnsta är bjelpt och ut rättadt, med skydd emot ytire våld. es FF ee f rr