Halifax: Mitt fulla allvar. Men då är det ingen tid att förlora... tag den här kappan, den här hatten... (Asides) Då han ser dem ska han tro att det är jag, (Hägt) Du sko sätta dig upp på hästen, som står utanför porten. Kan du rida? Tom: Ja, jag vet inte om jag kan rida på häst; men på åsna har jag ofta ridit. Halifax: Du kan. hålla dig fast vid sadelkrappen med ena handen. Tom: Med båda! Halifax: Också det; det är ännu säkrare; du får inte se dig om. Tom: Nej, inte en enda gång: Åh ja, jag får nog annat att göra, än att se mig om. Halifax: Då du framkommit till London, der du stiger af hästen, öppnar du vagnsdörren åt mylord, och du kan vara säker om, att få hederliga drickspenningar af honom. Tom: Således ska jag då få se London? Halifax: Ja visst! det är ju derför du far dit... Har du förstått mig nu? Du stiger upp på hästen och håller dig med ena handen fast i sadelknapen ..P Tom: Med båda — med båda händerna! Halifax: Du vänder inte om dig, stiger ned af hästen, öppnar Vagnsdörren, tar emot dina drickspengar och har roligt. Fort till häst nu! Tom: Jaha! Jag får komma med till London! (Går ut genom fonden.) Halifax (ser efter honom): Lycka till, min käre Tom Rick! Gå nu... nu måste jag vänta tills du farit... (Går till dörren) Det kan ej dröja länge inpan de ä borta! (Vänder sig om) Sir John!..Om han får se mig, så är allt förloradt!... Fort in i kabinettet ! (Han döljer sig.) ELFTE SCENEN. sir JOHN (från sidodörren): So så, nu är allt i ordning! Nå, hvart har den slyngeln tagit vägen? Stulle han väl ha haft den djerfheten ... (Ser ut gezom fönstret i fonden) Åh nej, han är der nere och sitter redan till häst! De är bra; pu kan jag vara säker på honom! (Går uf genom mellersta fonddörren.) TOLFTE SCENEN. Halifax (kommer ut ur kabinettet, går försigtig! till fönstret och ser utåt; man hör en vagn rulle bort): Godt; nu är han borta!... Kanske jag bli hängd i morgon; men jag har mer än en gång föru trotsat döden för mindre än det här! (Skyndar in Jennys rum.) ——