Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 2

l Arthur: Nej, min onkel; och om det äfven vore möjligt, så gjorde jag det ändå inte. Jag älskar henne, min onkel, älskar henne högt, och då ni fått lära känna henne... Sir John: Jag vill inte lära känna henne. Arthur: Då ni sett henne... Sir John: Jag vill inte-se henne. Arthur: Då jag sagt er hvad hon heter... Sir John (sätter fingrarne i öronen): Jag vill inte veta hvad hon heter. Arthur: Gillar ni då inte mera mitt handlingssätt? Sir John: Jo bevars, mer än någonsin, ty hädanefter kan man då inte mer komma och säga mig att du är ett mönster af alla dygder och att du uppför dig bättre än andra; hädanefter kan ingen tadla mig för det att jag förskjuter dig, ingen förebrå mig för det att jag gör dig arflös! Ack, jag är så glad, så lycklig... omfamna mig, min vän, och mottag min förbannelse. Arthur: Er förbannelse!... jag förstår inte. Sir John: Tillika med så mycket pengar som du -behöfver för att resa din väg. Om du kanske skulle vilja flytta ur landet, så ska du få ännu mer. Ack, kom ännu en gång i mina armar... och låt mig hädanefter slippa se dig. . Arthur: Jag lyder er, min onkel; men jag hoppas att ni sedan ska fatta kättre tankar om mig. Sir John: Ja, ia, ja, gå bara, min vän... gå du, och räkna på det... adjö, adjö! Arthur: Farväl, min onkel! Sir John: Lycklig resa, min herr brorsson! ÅTTONDE SCENEN. SIR JOHN (ensem Nu blef jag af med honom på ett ypperligt vis. Gud vare lof för det, jag har min själ väntat länge pog ... ändtligen är jag då befriad från honom. Och nu ska jag se hvad hans majestät skrifver (vänder sig mot buset). Jag tyckte han kom tillbaka. Min kusin! . Jag erhöll nyss underrättelse om lord Dudleys död; jag uppdrager er att förfölja mördaren; Te5 derför så snort ni mottagit detta bref, för att erhålla order af mMig)... Ypperligt, allt bättre och bättre! Se så, min vän Halifox, nu bar jag dig i mitt våld; vi få se hur du ska kunna åra dig ur den hör knipan. Ah, der är han! (Forts.)