Aftonbladet – 21 februari 1848, sida 3

viss grad af frihet i de italienska staterna. Men ett bestämdt förbehåll härvid var, att denna frihet icke fick strcka sig till någon representativ styrelse. Eburu den förtroliga slliansenl: och harmonien emellan Frankrikes förste minister Guizot och den i Osterrike ailrådande Metternich egentligen daterar sig ifrån de bekantal statsintriger, som åstadtommo förmälningen mell:n en spansk prinsessa och franske kungen) Ludvig Filips cna son, så ägde likväl redan långt före den tiden, en fullkomlig sympati rum li emellan den franske och den österrikiske stats-! mannen i frågan om styrelsetheorierna och stats: rätten. Detia såg man redan af de diplomatiska handlingar, som kungjordes när frågan om Greklands styrelseform var under öfverläggning. Både Metternich och Guizot tillbörde då den åsigten, som står närmast intill det rena embetsmannaväldet och som ännu hyllas af allal. stela beundrare och anhängere af detta väldesj öfvervigt, framför folkets frihet, att nemligen inrättandet af municipalråd i provinserna, med en öfverbyggnad af en senat i hufvudstaden, vore roycket att föredraga framför en grundlag med nationalrepresentation, valrätt åt folket och, tryckfrihet. Englands minister, lord Palmerston, som den tiden verksamt deltog i den ifrågava-l. rands rådplägningen, yrkade väl på mera libe-l: rala institutioner både vid det tillfället i Atben! och sedermera i Madrid; men hr Guizot höll ;J sig med sin senat, och der ett representativt, statsskick redan fanns, såsom i Madrid, y:kedel, han på att göra detta så liflöst och så hofviskt,!; med ett ord, så i allt likt en senat sam möj-li I I f ligt, alldeles såsom den konservativa och doktrinära delen inom vår representation skulle vilja hafva en reform härstädes. Denna ide af en senatsregering eller af en församling af landets notabiliteter, men dessa icke valda af folket utan af regeringen, har likväl egentligen l: på den sednare tiden varit en favoritid hosilt den liberala fraktionen inom absolutistiska hof.e Huru stora fördelsr majoriteten bland folket !: drager deraf, kan man bäst skönja på den om-l! ständigheten, att en sådan församling fianes i ; sjeifva Wien, och konungen af Preussen har, äfven upptagit denna tanka såsom grundval för l, sina konstitutionsfonderingar i Berlin. 1 När nu den italienska befolkningen begyntel alt röra på sig, och de itslienska furstarne er-j: foro nödvändigheten att följa med i denna rö-l! relse, så var hr Guizot genast till hands medl! sina råd; och dessa hafva oaflåtligen varit atti antaga en senatorial representationsform, eller, i; såsom det heter på landets språk, en Consw!ta.l; Påfven och de andra msikterna hade antagit: denna Consulta; och det synes tydligt på hr! Guizots gr:nna tal i franska kammaren, til: detta var allt hvad julirevolutionens reg-ring! ville bestå Italien, på frihetens vägnsr. Imedlertid hafva palermitanerne nu med ett stråk krossat hela den finurliga tillverknin-; gen af hr Guzots doktrinära system. — De fyra dekreter, som Konungen af Neapel hade tulläsdt dem, utgöra eft profpåett sådan: Consultasys:em och äro de yttersta koncessioner, som enligt Gui:zots och Meiternichs politik böra göras åt folket. Sicilianerna förkastade likväl utan betänkande detta tillbud; cch en korrespondent från Neapel skrifver, att ingenting -kunde öfvergå det förakt, hvarmed dessa kungörelser mottogos i Palermo: folket og genast och begagnade de tryckta exemplaren deraf till förladdning i sint gevär. Hwilken öfvervägande moderation som å andra sidan varit rådande hos revolutionärerne i afseende på bildandet af en önskad förfstining visar sig deraf, att de icke proklamerat den konstitution, som neapolitanarne ville antaga år 1820, utan helt enkelt begärt den engelska konstitution, som beviljades dem år 1842. Denna bofsamhbet har också betogit Konuzgen af Nespel all förevändning, likasom all makt alt vägra. Och när han en gång bsoviljat Sicilien en konstitution, så kuade han inte längre vägra en sådan åt Neapel. Huru sakerna vidare komma att utveckla sig på det sistnämnda stället har men ännu svårt att säga. Det synes också tydligt på tonen i de franska kamrarnes öfverläggningar, enligt de sednast Bitkomra tidningarne, och äfven på sjelfva hr Guizots svar på det ädla och mästerliga tal hr Thiers höll om de italienska angelägenheterna, att den fransyska regeringen icke kan, om den ock skulle vilja det, komma ifrån att understödja det södra Italiens folk i deras konsttutionella önskningar, och att den icke vågar samtycka till en österrikisk intervention. Hr Thiers side, att endast en förening mellan Frankrike och England kan frälsa halfön. Men det synes tydligt på den liberala franska pressens top, att en sådan förening emellan de engelska och fransyska folkens känslor redan existerar, i trots af hr Guizots politik; och att fransmännens animosit emot England tyckes t zelt och hållet hafva försvunnit, i följd af denln öppna och liberala ställning, som engelska kabinettet tagit både i afseende på Schweiz och lt Italien. Det allmänna tänkesättet, som, i följd F häraf, uppstår är så starkt, att det utan tvif-l! vel drager den franska ministern med sig, fast4 in han stretar i det längsta. Detta resultatg blir en stor och ärofull triumf för Palermoss innevånare och Sicilianarne i allmänhet, hvilka d d n -— —-— SV —(AR KA AR NA OR PER ARA DA DO MM -— — -— — VV vs -— -— genom sitt mod och sina uppoffringar för frihetens sak erhålla rätt till samtidens och historiens tacksamhet. . (Insändt.) —S! SEOGSPLANTERINGS-KASSAN. li Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Stänler angående en stor del af Skogsplanterings-kassansh ifverlåtande till Rikets Ständers disposition, samt åtrt killigt rörande landsoch härads-allmänningars vård n ich skötsel, kan icke annat än -.med oro uppfyllafi len, som intresserar sig för och känner våra skogarsn verkliga tillstånd. n Skogsplanterings-kassans ändamål är, att använ-p las till utgifter för kronoskogarnes vårdande ochv kötsel, skogs uppdragning m. m. som till skogshus-v