Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 1

(emot honom; kom! tag upp en butelj af vårt bästa vin ur källaren. Anna: Stackars Jenny! (Arthur, Anna, Tom Rick gå.) FJERDE SCENEN. JENNY (ensam); SIR JOHN DUMBAR. Jenny: Anna bad mig akta mig för sir Dumbar; hvad kan jag väl ha att frukta? Är jag inte på lord Clarendons gods och under hans beskydd, han som är Carl II:s minister, och den hederligaste man i hela England... lord Clarendon ska helt säkert aldrig ge sitt samtycke... Sir John (kysser Jenny): Till att jag tar dig i famn ... nå, om du inte tillåter det, så gör jag det ändå. Jenny: Men, sir! Sir John: Huru! ännu lika obeveklig!... hvar fanhar du fått de der iderna ifrån?... det kunde vara bra på Cromwells tid, då karlarne sutto och sjöngo psalmer från morgon till qvälln, och qvionorna buro nunpedrägter; men nu då psalmer endast sjungas 2 eller på sin höjd 4 gånger om dagen, och qvinnorna visa hals och armar bara, kan jag inte inse hvarför det inte skulle passa att jag tog dig i famn. Jenny: Ja, nådig herre, då min man säger mig något sådant, ska jag erkänna att han har fullkomligt rätt. Sir John: Så enfaldig du är, som vill begrafva dig i ett simpelt värdshus på landet, då jag erbjuder dig ett hotell i ett af Londons vackraste qvarter; du hatar således hufvudstaden, min lilla unge. Jenny: Nej, jag skulle tvärtom bli alldeles förtjust öfver alt få se London, och om jag någonsin gifter mig och min man skulle vilja föra mig dit, skulle jag följa honom med största nöje i verlden. Sir John: Och medan du väntar derpå, föredrager du ylleklädningar för sidenklädningar, blommor för diamanter; under det du väntar, traskar du heldre till fots än du åker i en vacker vagn; jag trodde eljest att det inte var någon annan än min slyngel till brorson i hela England, som ännu ville passera för helig... Hm! du försmår således diamanter? du försmår då sidenklädningar? du försmår vackra ckipager? Jenny: Nej bevars, nådig herre, och då jag får en man som kan och vill ga mig alla de der vackra sakerna, skall jag, det tillstår jeg, mycket gerra ta emot dem. Sir John: En man! aldrig annat än en man!... de der dumma flickorna ba då aldrig något annat ord i munnen... tror du då att det är så roligt att ha en man?... nej, inbilla dig aldrig det; nej, ser du, du bör ha en älskare, som är rik, frikostig, som gör dig till den granpaste flicka i hela England, liksom du redan är den vackraste.