Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 3

Slatligen heter det, för att gifva riktig klämm åt det föregående: Men hvad skall man då säga om de storax stidningarne, hvilka nu i denna fråga, hvilken ode i många år så bfligt agiterat, ledo ett så noerhördt, ett så förkro sande nederlag? Minne bänteligen fjellen icke nu skola falla från höga svederbörandes ögon? Eller skola de än längre pkunna inbilla sig att Aftonbladet med dess svan;sar utgör en makt, sedan de i denna angeläogenhet, som för Aftonbladsherren och Tegelmviksintressena i gemen var en vital-fråga, sett pafantliga majoriteter i samtliga Riksstånden butan åtskillnad genom sitt handlingssätt bevisa, hatt den s. k. psjelfstindiga Bundsförvandten nicke på dem förmår utöfva ringaste inflytande? pStackars Aftonblag! Att så der inför hela nationen få ett öppet bref på sin makilöshet, var ben bitter kalk att svälja. Men så går det, när stidningspressen, glömsk af pligt och fosterlandets bästa, gör sig till organ för utländska vintressen.n Af allt detta kan det synas, att Slitöfrågan ligger Svenska Minerva till den grad ömt om bjertat, som om den utgjorde det sallravigtigaste mål vid hela riksdagen. Det är icke nog med att hon på förhand innan den kom före, påssade på att gifva den en färg af uteslutande politisk; åfven efter afgörandet tyckes hvalfisken hafva varit i en verklig vånda af farhåiga, att ej med nog eftertryck kunna inpregla hos regeringen, att utgången borde tagas såsom et slags politisk trosbekännelse i allmänhet fråo representationens sid2; men det märkvärdigasta är, att denna politiska ifver hos Minerva gått så långt, att hon helt och hållet förgätit att nämna något enda ord om huruvida den föreslagna nederlagsfriheten vore nyitig eller skadlig för Sverige sjelf i allmänhet, eller för Gottland i synnerhet. Öfverbufvud finnes om hela den statsekonomiska sidan deraf intet mera yttradt, än att nederlagsräiten skulle väcka en billig oro, hos pien rege ring, som besitter Östersjöns östra kuster,, sjelfva namnet Ryssand har försigtigt uodvikits att nimn3, och att Sverige bör vara 2ngeläget, att pvårda det pgoda förståndet med alla makter och p)i synnerhet med sina granna. Denna artikel bar redan vuxit till den vidlyftighet, alt vi måste bedja att få fortsätta den en annan dag; men först vilja vi likväl lyfta litet på en fl:k af det täcielse, som döljar det inre speleverket för åskådarens ögon, för att sedermera helt och hållet få a hölja detsamma. Vi bedje således få fästa uppmärksamheten till en början på följande punkter: 1:o Att det af Minerva med ser.kild tonvigt framställda och med kursif stil beiecknade uttrycket att Slitö skulle blifva en frihamn, är en dikt, då fråga icke är om annat än vaulig nederlagsrätt, lika med hvad flere stapelstäder nom landet förut åt: juta; 2: Att om Aftonbladet varit köpt af Engand för att bearbeta denna fråga, och än mer, om det för Aftonbladsherren wvarit en vital rTågar, så tyckes det väl som om Aftonbladet, ör alt bavaka det intresse, hvarför det blfvit söpt, åfven bordt någon enda gång yttra sg i rågan, eller åtminstone bevaka det främmande ntresiet så mycket, att Aftonbladet meddelat Utskottets tillstyrkande bsatänkande, innan fråsan föreköm i Stånden; ty vi kunne svårligen ;e, huru en tidning skall kunna lifligt agitera in fråga, utan att deröfver någonsim yttra sig. L:kväl har sådant ej skett. Läsaren behagade således till en början inse, tt de faktiska uppgifter, hvilka utgöra sjelfva srunden hvarpå Minerva byggt hela sin ope-. ationsplan emot Aftonbladet, äro af henne sjelf illverkade och utgöra en väfnad af lö ner; oci tt det likaledes är svårt att anse, så: om pett örkrossande nederlag, för Aftonbladet, resulatet af en fråga hvsrom bladet icke sagt ett rd... Vi skole nu hårnäst betrakta några enIra sidor af saken, som skola kasta en änpu ntressantare dager på hvalfi kens manövrer våde i denna fråga och andra i sammanhang lermed. np —LV-L 5 (Införes på. begäran.) Mir ADB AÅ TrnRnt fAnTT YT PESFEET ES NG,