Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 3

Anna: Ja, han säger, att han nu afslutat flera affärer, som röra hans foamilj, och att han, oaktadt den motvilja hans onkel fortfar ait hysa för honom, likväl nu hoppas kunna försona honom; han tillägger, att ban reste på samma gång som han skickade af brefvet, så att han tror sig vara här på samma gång som brefvet. Jenny: Då lär vi snart få se honom. Anna: Nämn inte ett ord för honom om det förfärliga uppträdet på värdsbuset Stilton! Jenny: Var obekymrad, intet skall störa er glädje, det är så Jjuft att återse den man älskar. Tom Rick (ballhögt): Suck bjerta, men brist icke, Du bar en vän, men du vet icke. Jenny (spritter till): Hvad menar du; Tom Rick ? Tom Rick: Godu Godt! Jag förstår... ja; det år inte mer än rätt och billigt, det! Anna: Gå du och sköt det du ska göra, Tom Rick. Tom Rick: Nej, det är söndag i dog; jag behötver inte göra någonting, jag kan lägga armarne i kors i dag, om jeg vill. . Anna: Nå, så håll dig åtminstone så långt bort från oss, att du inte hör hvad vi säga. Tom Rick: Era hemligheter! Hal bal hat... dem känper jag förut... pi håller af herr Arthur, inte sannt? och miss Jenny tycker om en okänd; det är alia era hemligheter. Jenny (allvarsamt): Tom Rick! Tom Rick: Ja, miss, ja, miss, jeg går min väg; jeg sa inte det för att göra er leåsen, miss Jenny, men miss Anna, som alliid kallar mig nöt, i stälHet för mitt doppamn Tom, eller mitt familjnamn Rick; men eftersom ni, miss Jenny, ber mig gå, så går jag. — (Går åt porten) Jo, jag går. — Se herr Arthur! — han kommer i fullt galopp! God dsg, berr Artbur, god deg! — Vänta, vänta, jag ska hålla hästen åt er! (springer ut). Anna: Ack, min Gud! det är han, Jenny! ..: Artbkur! min Artbur! J (Forls.) (LAN i