Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 2

Halifax: Då man har för brådtom, gör man aldrig någon sak väl. Kom ihåg det italienska ordspråket: Che va piano, va sano. Låt mig få tala med er. Samuel! (nalkas): Hvad vill det här säga? Halifax: Adjö med dig, min gubbe lilla, bry dig du inte om oss; vi tala om affärer. Samuel (aflägsnar sig): Ah! Halifax (Ul Dudley): Mina mening är att kulan, som är här i pistolen, är värd 200 pund, bröder emellan. Dudley: Hvad vill vi säga med det? Halifax: Jag vill säga att kulan som är här i pistolen är till salu, att den är till salu för 200 pund sterling, och jag påstår att det ändå är ganska godt ris. Dudley: Ahl jag förstår. Halifax: Nå, hvad säger ni om priset? Dudley: Jag säger, att om ni tycker att hon är värd det, så är det inte jag, som kan motsäga det. Halifax: Således, för 200 pund sterling... Dudley: Jag tar henne, Sir; följ mig, så skall jag betala er. Halifax (afsides): Jag borde ha begärt 500 guiner ... jag var för ädelmodig. Dudley (afsides): Det var mig en oförskämd slyngel . .. men han har åtminstone mod. (Högt): Kom, Sir, kom. (De gå.) Gästerna (Om hvarandra): Det är bäst atwt vi också gå; det var väl att det slutades som det gjorde. Samuel: Hvad fan kunde det vara som de sade åt hvarandra derborta? — Hvad ska det betyda? — först gå de mot hyarandra för att mörda hvaran, och NU gingo de bort så vänskapligt, arm i arm... Ja, det... Ah, det är ni, br Sampton. SJETTE SCENEN. VÄRDEN. M. SAMPTON. Sampton: Ja, min vän ... ja, det är jag ... har ni inte hos er...