Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 1

Värden: Ska ske, ers nåd. Jag vill sjelf vara närvarande då det görs i Ordning, så att ni kan vara fullkomligt trygg. Ers nåd skall säkert bli nöjd. (Går.) Lord Dudley: Skynda bara. FJERDE SCENEN. LORD DUDLEY (ensam). Ah, min vackra okända, den här gången hoppas jag likväl, att ni inte ska komma undan mig, som ni redan två gånger gjort. Ah! mitt vackra barn, du reser ensam, som en Angelika eller Herminia, och vill ändå spela dygdig! Det der kunde vara godt och väl på Cromwells tid; men nu, sedan vår gode Konung Carl II återuppstigit på thronen, ha de der dygderna temligen kommit ur modet. (Sorl af röster utanför.) Men hvad är det? troligen gäster som komma hit! FEMTE SCENEN, LORD DUDLEY. GÄSTER. (Sedan) HALIFAX. Gäster (ropa): Samuel, hit med kort! Saniuel, ge mig öl! Samuel, skaffa kägglor åt oss! Halifax (kommer in): Samuel, vin hit! — här får jag åtminstone sällskap. Olyckligtvis är det inte annat än sämre folk. Nej, det här värdshuset är för dåligt, jag far min väg i morgon. Åh!se der är då ändtligen en, Som ser ut som en menniska! (Sätter sig vid Dudleys bord.) Dudley (lyfter upp hufvudet): Förlåt, min herre, men kan jag få veta hvem jag har att tacka för den. äran ni gör mg, då ni sätter er vid samma bord som jag? 2 rr vh Halifax: Jo, så här hänger det ihop. Jag reser här i provinsen för en vigtig och hemlig affär. Jag har nu i tre där bebott det här värdshuset. Jag kom nu hit in för att döda tiden; jag såg mig omkring, för att se om här fanns någon, med hvil-! ken jag kunde inlåta mig i samtal, men bara dumma fysionomier hvart jag vände mig. . Då fick jag 82 i ett hörn en Person, som man på långt håll kan se att han är gentleman, och jag satte mig här, för att säga till er... Nå väl, sir, efter som vi ä de enda gentlemän här på stället, så låt 05s göra något. Låt oss dricka, prata eller spela, hur ni vill. Dudley: Ni har verkligen ganska lätt för att formera bekantskap.