Aftonbladet – 16 februari 1848, sida 3

(Insändt.) Svenska Minervax berättade för några dagar sedan, i AJ 46, att Lagutskottet skall hafva fattat det beslut, att ensamhetseller eellstraffen icke skola tillämpas på längre tid än 2 år, hvaraf följer, att äfven andra straffarter måste antsgas,. Härvid fogar Minerva den slutsstsen, att detta beslut skall pkullkasta hela det straffsystem, hvarpå den nya kriminallagen är byggdr, och derföre vara ett alldeles afgörande nederlag för Regeripgen och för Lagberedningen till på köpet. Detta förmenande innefattar ett misstag, om med den nya kriminallagen menas det förslag till straffbalk, som nu är under Lagutskottets granskning. I detta förslag äro ensamhetseller cellstraffen icke, med ett enda ord nämnda, eller på något sätt antydda eller ens åsyftade. Visserligen förekomma der fängelsestraff, men att. dessa skola bestå i ensamhetsfängelse, är icke sagdt.: Tvärtom visar det särskilda förslagel till lag omverkställighet af fängelsestraff, 40 S, att om sådant straff verkställes i ensamhetsfängelse, skall på strafftiden afdragas en sjettedel; så att t. ex. fängelse i 7:de grad, som i förslaget till straffbalk är utsatt till högst 480 dagar, blir 450 dagar, och fängelse i 6:t2 grad, som enligt straffbalken är högst 2 år, blir i ensamhetsfängelse 20 -månader. Förslaget till straffbalk är således så litet uteslutande bygdt på cellsystemet, att om ock detta system alldeles förkastades, ett sådant beslut ej föranledde ändring af en enda bokstaf i nämnde lagförslag. . Det är, som sagdt är, endast i det särskilda förslaget till fängelselag, som ensamhetsfängelse blifvit omnämndt, så nemligen, att detta slags straff till en början begagnas för dem, som dömes till fängelse i 7:de eller 6:te grad, -hvaraf följer, att längsta tiden för detta straff skulle blifva 20 månader. . Vid föreskriften härom i 9:de af förslaget till: fängelselag tillägges: och pröfve Konungen i hvad min sådant straffsätt i hvar af dessa, och sedermera äfven. i andra fängelsegräder, under den första, införas mån. Skulle det nu blifva beslutet, såsom Minerva menar, att Lagutskottet ämnär föreslå, alt ensamhetsfängelse äfven i framtiden aldrig skall användas utom i de lägsta fängelsegraderna, så föranleddes deraf ingen annan ändring i fängelselagen, än den, att de ord, hvarigenom det lemnas åt Konungen att åta anväda ensamhötsfängelset äfven i högre fångelsegrader, komme att utgå. Huru litet det hade att betyda; om detta medgifvande uteslötes, är lätt att finna, då man: betänker, att innan den erfarenhet hunnit inhemtas; som skulle (enligt hvad i metiverna är anmärkt), föranleda utsträckning af ensambetsfängelse till de högre graderna, måste Dy riksdag hafva inträffat, då det blefve tillfälle att genom en ny lag förordna om en sådan utsträckning af ensamhetsfängelset. Påföljden af det stora beslut Lagutskottet säges hafva fattat, blefye således ;j annan, om samma beslut af Rikets Ständer an.oges, än att en hel rad i förslaget till fängelselasen komme att uteslutas; och detta blefve det förärliga nederlag), hvaråt Minerva fröjdar sig.