Aftonbladet – 16 februari 1848, sida 3

uppgilt. Uch då cepna uppgilt icke låter s:g lösas på en dag, utan blott småningom, helst de bästa uppsåt kunna förirra sig i labyrinten af skiljaktiga åsigter, så tror sig utskottet böra hos regeringen förorda tillsättandet af on egen hufvudförvaltningspost, såsom en naturlig och nödvändig följd af tanken, att centralisera fångvården och såsom bästa medlet till denna tankes förverkligande. II. Uppsigten i fängelserna är det andra, hvaraf deras reform beror. För närvarande besörjes uppsigten af vårdare med ringa underhåll och hvilkas ställning öfver hufvud är sådan, att den blott kan anstå personer, som ej kunna finna någon bättre. Det är mest fordna soldater, som hafva betyg om godt uppförande och hos hvilka man hufvudsakligt ser på sedlighet, kraft och helsa. Sådana personer äro visst en rätt nyttig bjelp, och man kan utan orättvisa icke misskänna, att de flesta af dem förrätta sin tjenst med nit. Likväl är uppsigten en så vigtig sak, att regeringen borde undersöka om denna tjenstegren icke lät sig fullkomnas. Fångarnes påvyttföde:se kan icke verkställas, om en religiös anda icke leder de derpå riktade bemödandep. Själasörjarens verksamhet, huru stor den ock är, förslår icke dertill, ty den inträder blott tidtals, och religiösa känslan med sina yttre tecken och sina tröstegrunder borde hvarje ögonblick vara. närvarande för fången. Genomträngd af denna tanke, har regeringen känt behofyvet, att vid sidan af hvarje fånge ställa ett väsende, som, beklädt med religionens kännetecken, genom sin närvaro och sin ofvanifrån ingifna, oegennyttiga hängifvenhet oaflåtligt erinrade honom om-en förbarmande Gud. Regeringen har gjort början med qvinnofäcgelserna. Barmhertiga systrar hafva åtagit sig att förbereda vanartade varelser till en bättre vandel. . Man bar lemnat dem uppsigten, och småningom har menniskokärlekens upplifvande anda förändrat dessa straffanstalters utseende. Den känsla af vördnad de ingifvit, har åstadkommit, att i tygellöshetens ställe har ordning, i gudlöshetens fromhet; i obenägenhetens förtroende inträdt. Regeringen har insett, att man af dessa gudainvigda;qvinnors hängifvenhet kan hemta ännu mera fördel, om de förbereddes till fångtjensten. Den har derföre gynnat eller snarare föranledt stiftandet af en ny, åt denna tjenst uteslutande egnad kongregation under namnet Maria Josefs botgörande systrar. Dessa genomgå först ett pröfningsår och sedan ett tvåårigt noviciat. . Deras löften äro enkla. Åt deras centralhus är ett fängelse för flickor anvisadt, der novicerne lära tjensten af de äldre systrarne. Deras.stadgar äro;affattade un: der regeringens ledning; denna har äfven föreskrifvit ordningen för deras tjenst och slutit ett formligt kontrakt om dess uppfyllande med kongregationen. Af detta kontrakt sköpjes; att allting är noga färutsedt, att dessa systrars ställning icke ger avledning till någon strid och att de, underkastade direktörens befallningar, hittills noggrannt efterkommit dem. Sedan 1841. är uppsigten öfver de qvinliga fångarne i centrälfängelserna uteslutande anförtrodd åt systrarnev : Hur mycket godt de derihafva verkat, skönjes redan af följande siffrors sammanställning. Före 1839 (d.-v. s. före den tid, då befallningen om tystnad infördes och disciplinen i centralfängelserna gjordes strängare) voro återfallen bland de ur sådana fängelser utsläppta qvinliga fångar 347,,, proc. Den-4 Januari 1846. var detta proportiorstal minskadt till 29 3!7,,, och den 4 Januari 1847.till 26, hvaremot hos de manliga fångarne förhållandet blef temligen lika. Det är knappt tvifvelaktigt, att man har systrarnes inflytande på de åt deras vård anförtrodda qvinnors sedlighet att tacke för denna förbättring i föngelserna och afdelningarne för qvinliga fångar. År 4840 blef uppsigten i Nimes centralfängelser, som innehåller 42 å 1300 fångar, öfverlemnad åt den kristna lärans bröder. Dessa bröders införande hba-t de i början osämja med förvaltningen inom fängelset till följd. Bådas rättigheter voro kanske icke behörigt stadgade och föranledde obehagligheter, som kunde haft ledsamma verkningar, om saken icke snart blifvit bilagd, hvarefter de goda brödernas medverkan uppfyllde alla de förhoppningar, deras nit uppväckt. Bland alla centralfängelser var det i Nimes just det, hvarest en sådan medverkan måstel röna de flesta hindren, ty,dervarande:fångar bekänna sig till helt olika läror. Der finnas katoliker, protestanter, judar och från Algier öfversända mohamedaner, och förvaltningen anser för. en af. sina vigtigaste pligter, att låta enhvar punktligt uppfylla ! sin-serskilda tros föreskrifter. Man kunde således fruktä, att närvaron af väktare i deras egendomliga drägt, hvilken förutsätter bekännelsen af en al nysspämnde olika trosformer, skulle hafva något frånstötande för fångar af annan bekännelse — ja; att nämnde drägt tillochmed skulle blifva ett åtlöje för katholskå fångar, dem tviflet i trossaker banat vägen till brottet... Men intet deraf. hände; Brödernes goda anda har undanröjt hvarje anstötlighet, Fångarne hafva i dem funnit: :enkla, blygsamma, redliga, af ren menniskokärlek. lifvade män och snart insett skillnaden mellan dem och deras förra vårdare. De hafva vedergällt deras kärleksfulla omsorg och goda föresyn medvsaktning och förtroendez Vid jemnförelse af de fyra åren före brödernas. införande i fängelset, med de fyra åren efteråt, :har en betydlig bättring försports. Sedeslösbet, sjukdomsoch dödsfall hafva minskats; dödsfallens medeltal, som förut årligen utgjort 119, var sedermera. blott 88, och derjemte hade fångarne blifvit flitigare, så att vinsten af deras arbete: nuw ökats med mer än en-femtedel. Sådana följder. hafva bestämt regerin-: gen att införa bröderna yttermera i de tre centralfängelserna i Fontevrault, Melun och Anniane. Utskottet kan blott uppmuntra henne, att framskrida ! på denna väg och småningom utsträcka denna åtgärd till alla rikets fängelser. . Afsöndringshäktets införande gör denna åtgärd nödvändig. . Om vid nuvarande system valet af en vårdare icke utfaller väl, så blir misssaget derigenom någorlunda åter godtgjordt, att fången och vårdaren kunna hafva uppsigt på hvarandra. Verkstäder, sof-och .rekreationsrum äro gemensamma; hvad der sker, föregår under allas ögon och den minsta otillbörlighet kommer genast till: direktörens kunskap. Men, der afsöndringshäktet är: infördt,! hvem kan der se, hvad somi der föregår mellan vårdare öch fånge, hvem kan höra hvad de föra för samtal? Det nya systemet komme alltså i fara, om ej alla förvaltningens uppsyningsmän kunde, ingifval fullt förtroende; om de icke alla lifvades af den fromma hängifvenhet, hvilken söker sin lön i något! annat, än i en af menniskor förunnad vedergällnipg. De religiösa kongregationerna äro ensamt tjenliga att fylla denna. uppgift. Hvar annorstädes än hos dem. vore den viljekraft att finna, som är nödig för att sätta sig öfver all förtret och öfvervinna alla hinder? Hvar annorstädes den flärdfria,l omedvetna dygd att söka, hvilken icke försmår del. ringaste förrättningar och underkastar sig dem så-! som en pligt mot Gud, — hvar annorstädes, än hos, dessa menniskor, hvilka sammanhållas genom etil religiöst band och äro uppfyllda af samma. känsla? : Men aptingeh man nu öfverlemnar uppsigten öf ver fängelserna åt dessa bröder, eller man jemte dem äfven kallar dertillsmedlemmar.af andra lag-! ligt erkända kongregationer, för: alla måste den nödvändighet vara klar, att genom serskilda studier och . ett eget mnoviciat förbereda sig till sitt värf. 44 HÅ fan na nifraA dan fo RR or 4