Aftonbladet – 16 februari 1848, sida 1

UVI MIULSaRGCISU UULIdl 5d MI YULRAUTL INCA GUI RIUUBST värd, som protokollet visar, att inga grunder eller skäl dertill blifvit anförda, ehuru det synes vara af sakens natur påkalladt, att icke utan skäl frångå en grundsats, den man sjelf framställt, och i stället behandla det förevarande ämnet efter ett blott tycke. Tyertom synes just då, när man frånträder en förut uppställd allmän princip, den största anledningen vara förhanden, att så tydligt som möjligt lägga i dagen alla de upplysningar, af hvilka en sådan afvikelse kan föranledas. Denna önskan att förslaget till tullbestämmelser måtte hafva blifvit grundadt på några skäl och på upplysningar i sak, samt anmärkningen deröfver att så ej skedt, vinner än mer styrka, med afseende serskildt på den nu ifrågavaraode artikeln, om man besinnar, att jern utgör en af de oundgängligaste nödvändighetsvaror så väl för alla slags näringar, som i enskilda hushållningen. Landtmannen för åkeroch körredskap, handtverkaren och fabrikanten för åtskilliga verktyg och machinerier; det enskilda hushållet för bostad och husgeråd — alla hafva ständigt behof af jern. Att erhålla en sådan vara till möjligast billiga pris för den inhemska förbrukningen, måste då vara en vinst så väl för de enskilde, som för det allmänna. Detta lärer väl ock hafva varit det egentliga syftemålet med förslaget att låta utländskt jern kunna inkomma i landet, och blir åtminstone alltid det ryttigaste; ty det är allmänt kändt, att det svenska jernet genom sitt företräde i qvalitet, tilll. vissa behof, står dyrare än de flesta utländska jernsorter på verldsmarknaden, ehuru det billigare en-. gelska jernet är lika eller mera användbart till en stor mängd föremål. Utbytet genom en fri handel kunde derföre ock blifva af en så mycket större . ömsesidig fördel, om vi sjelfve kunde, till en stor del af egna behof, begagna utländska jernsorter och! i stället till högre pris försälja ett motsvarande ökadt qvantum af det svenska jern, som nu åtgår till dessa behof, men derigenom blefve umbärligt. Imedlertid synes, såsom redan blifvit anmärkt, hela den fördel, som kan hemtas af ett sådanti förhållande, tillintetgjord genom förslaget att be-l lägga utländskt jern med en införseltull af 4 rdr sk. Jag skall söka att visa detta ännu närmare i genom eu enkel beräkning. Ty för det första är det. gifvet, att om det utländska jernet genom denna li tullafgift, med tillägg af andra omkostnader, blifver. dyrare än det svenska, så kommer rättigheten att; begagna detsamma, med högst få undantag, endast att figurera på papperet, men att blifva utan någon : nytta i verkligheten. Man måste således antaga, att den ifrågavarande tullbestämmelsen är grundad : på den förutsättningen, att skillnaden i pris mellan; en del utländskt jern och det svenska är åtminstone: så stor som mnyssnämnde föreslagna tullafgift, eller! 4 rdr på skö. Om man då antager, att förbruk-t niogen af jern här hemma i landet uppgår till sam; manlagdt 200,000 sk årligen, och att till tvåtredjedelår af denna konsumtion, såsom till förfärdigandels af gröfre redskaper, åkerbruks-instrumenter, vagnar, hästskor, byggnadsjern och en mängd husgeråd skulle kunna användas stångjern som kostade 4 rdr bko!l mindre än det svenska, samt ett motsvarande be-ls lopp mera af det sednare i stället genom ett sådant; användande kunde exporteras, så skulle genom detta 1 utbyte en besparing för landet af mer än en haifl( million rdr bko årligen upps.å, om tullfrihet egde rum, men hvilken besparing hindras af tullafgiften.l Likväl är det icke min mening att yrka tullfri in-( försel; men på grund af det nu anförda synes åt-, minstone icke mer än 2 rdr banko böra läggas pål stångjern, om någon fördel deraf skall dragas; hvil-: ket belopp jag således föreslår för denna artikel. I Hvyad artikeln tackjern beträffar, så är det be-!1 I ä ö f 1 1 kant, att tillgåogen å denna vara inom landet för närvarande icke är större, än hvad stångjernstill-; verkningen konsumerar. Angående utförselförbudets;: bibehållande anser jag öfverflödigt att här yttra något, då statsrådsprotokollet visar, att denna fråga varit föremål för en utförlig och motiverad öfverläggning inför Konungen, och höglofl. Utsk. har tillfälle att taga kännedom af och bestämma sitt emdöme om de olika meningar, som dervid blifvitlc yttrade. Dessutom kan valet mellan de dervid upp-c ställda alternativer vara temligen likgiltigt; ty medl: en utförseltull af 2 rdr bko kan i alla fall, enligt! min öfvertygelse, någon export icke gerna komma ilc fråga. Men i afseende på införseltullen kan anmär4 kas, att de svenska gjuterierna, som ännu kunnalg sägas vara i sin linda, samnolikt skulle erhålla enig vida större utveckling och deras tillverkningar blif-!f va långt mera efterfrågade och använda, om rudiE materien kunde, genom införande af engelskt tack-t jern, erhållas till billigare pris; men detta kan svår-p ligen blifva fallet, med en införseltull af 2 rdr bko E pr sk. Emot rättigheten till denna införsel öfver1 hufvud har man hört invändas farhågan, att en-t gelskt tackjern kunde komma att begagnas för vårla inhemska stångjernstillverkning och försämra den-g samma till ämnets godhet. Jag tilltror mig ickelt att fälla något omdöme i denna fråga; men då re-i geringen sannolikt pröfvat, att en sådan våda ickel är för handen, så synes också tullafgiften böra för-!i minskas, om någon nytta skall kunna dragas af den k medgifna rättigheten; jag hemställer derföre, om denna tull icke må nedsättas till 4 rdr för sk? j En annan klass af artiklar, hvilka äro af största F inflytelse, utgöres af de lifsmedel och andra omedelf bara förbrukningsartiklar af jordbrukets alster, söm g ingå i den arbetande klassens dagliga behofver. Det d skulle blifva för vidlyftigt, att här fullständigt framf lägga alla de skäl, hvarmed det kan bevisas, att un-y danrödjande af hinder mot en fri handel med dessa artiklar icke blott är en akt af rättvisa, som staten är skyldig den stora mängden af folket, så vidt det står tillsammans med nödvändigheten af inkomster till den offentliga förvaltningens bestridande, utan äfven i statsekonomiskt afseende bjudes af dess omedelbara intresse, såsom väsendtligt inverkande på alla industriella näringars uppkomst, bestånd och utveckling. Men höglofl. Ridd. och Ådeln känner nogsamt den stora och långvariga strid, som i detta hänsgende förts i England under namn af striden mot spanmålslagarne. Denna strid har slutats medqg seger åt den fria handelns grundsatser, i afseende jj på införseln af spanmål; en seger, Vunnen icke blott a genom majoritetens beslut i parlamentet, utan geIk nom föruuftsskälens öfvertygande makt ibland allmänheten. Åfven större delen aflandtmännen sjelfve i England inse numera, dels att de icke hafva mera rätt, än andra, att hindra den förbrukande att köpa sin vara så billigt som möjligt, dels ock, att den befarade förlusten genom en nedsättning 1 priserna blir vida mindre än de hade befarat och snart kommer att motvägas genom en ökad förbrukning; och den större lättheten att kunna införa utländsk spanmål till England har dessutom gifvit en så kraftig väckelse till förbättringar i jordbruket, att man nu Pp anser England inom få år komma: att producera d mer än tillräckligt för hela folkmängdens behof, hvarigenom en vinst för det hela erhållits, som aldrig hade kunnat uppnås, om de gamla prohibitiva lagarne qvarstått. Också känner man af de engelska parlamentsdebatterna, att orsaken, hvarföre icke införseltullens afskaffande på alla slagg lifsmedel, som hemtas från landtbruket, ännu blifvit föreslagna, endast kommer af statens behof att äfven frän 0 en del af dessa artiklar hemta något af de statsinkomster, som fordras för att betala de dryga utgif-!p, ter, engelska statskassan har för cn, under äldre titi der åsamkad, ofantlig statsskuld. aa ro. os a LL LG -—ee o-—-n BB am te fn te ra tvn fi fö te sl P