Aftonbladet – 14 februari 1848, sida 2

språk, skulle han lemna saken i sin advokats händer, hvilket föranledt Dyson att så skyndsamt som möjligt skilja sig från sällskapet. Derna nyhet bestämde Noel, som inom sig var öfvertygad att miss Anstruther dolt att han skrifvit till henne, hvilket var hufvudsaken, då efter hans sätt att resonnera, den som tiger, samtyckerp. Sålunda väpnad intädde vår galante Lothario i sällskapsrummet, några minuter efter miss Nevilles bortgång. Hans emottagande var kallt, men artigt. Öfversten, sade han, ni tänkte spela mig ett litet puts i morse, men ni ser att jag ej är så lätt narrad. Georg, hur står det till? Glad att se er här igen). Jag tyckte ni nämnde, m:r Noel, att ni ärnade er till landet? anmärkte öfversten. Ja, det var ock min mening; men jag fann det tråkigt att lemna staden, medan ni ännu vistades dern. Det var ledsamt att ni gjorde er det omaket för min skull, ty jag lemnar London denna afton. Så mycket bättre, sade Noel. Jag har aldrig vistats på landet någon sommar, och det blir så mycket angenämare att nu kunna göra det i ert sällskap, Det gör mig ondt, att jag ej har några rum att bjuda er i mitt hus, jag... pDet betyder föga, då det finnes fullt upp med värdshus. Sanningen att säga, tror jag ej att ni skulle få tråkigt hos oss, sade öfversten. Tycker ni ej att en liten tur till Frankrike vore passande, i fall ni kunde få någon täck följeslagerska att dela de fem hundra pund, som ni lyfte i förrgår ? Ahl sade Noel, som blef på det högsta förvirrad öfver att sålunda höra sitt bref till Louise citeradt emot sig, men dock höll kontenansen. Hvad de fem hundra pund beträffar, som ni var afden godheten låna mig ... Så önskar jag att ni behåller dem, tills jag får det nöjet att se er hos mig På landet, sade öfversten. För det närvarande hafva vi något angeläget för oss, och ... Jag förstår — affärer — familjeangelägenheter. — Miss Anstruther har således lemnat er, sir ?n