Aftonbladet – 14 februari 1848, sida 1

Lugna er, sade Louise. Er onkelsäger sannt. Jag vill ej bedraga — mitt hjerta tillhör — ej mera mig, och — och gift er derföre med henne, hvars bjerta jag tryggt kan försäkra tillhör er). Miss Anstruther, jag är ej nog egenkaär att tro miss Neville vara det ringaste intresserad i mitt öden. Tro mig, Georg, hon är det, sade Louise i en ton, som kom bans hjerta att klappa afonämnbar sällhet, på samma gång han ej visste hvad han skulle tänka — och skall alltid vara det, tillade den darrande flickan, bristande i en flod af tårar och låtande sitt hufvud falla emot den förvånade Georgs skuldra. Han hade ännu ej hunnit nog sansa sig för att kunna för sig sjelf förklara anledningen till denna häftiga sinnesrörelse, då dörren öppnades och de unga Abberlys rusade in med miss Sofi i spetsen, som utropade i en ton, snarlik en skrämd påfogelshönas. Se mamma, der är M:r Arden med miss Neville i famn Fördöme de barnen! utropade öfversten, som inkommit tält efter dem, Nu bafva de skämt bort hela min vackra plan,, Georgs belägenhet kan lättare fattas än beskrifvas. Han uppsteg och stod midt i kretsen understödande den gråtande flickan. , M:r Abberlyvar förtjust, m:rs: Abberly skrattade och klappade Sofi på axeln, öfversten torkade sig i ögonen och barnen sprungo bullersamma omkring rummet. ,Tela! sade Georg. Drömmer jag eller är jag vaken! Är detta Louise Neville? Ja, just densamma, så vidt jag. vet, svarade öfversten. Gud vare lof för det!, Huru, min gunstig herre! sade öfversten.; Har jog ej sagt er att detta fruntimmer bar utfäst sig till ett giftermål?, Georg kunde ej svara ett ord för bestörtniog. Det är mad er, m:r Georg — med er,, sade den godsinnta m:rs Abberly, som ej förstod sig på några komplotter och gerna ville göra slut på hans Ea ström af tårar från Louise besvarade frågan ännu mer tillfgedsställande. . Huru kan jag nog tacka himlen, sade Georg, som på samma gårg den sätter mig i stånd att afhjelpa det onda jag vållat, skänker mig den bögsta jordiska sällhet, Det onda ni vållat, är obetydligt, Georg, sade öfversten: Jag tycker ni ej borde trott att jag